som om

... allt bara flyter på?!


jisses vilken vändning i livet jag har satt mig i idag, helt sjukt! vart på jobbintervju och ska jobba ihop med en assistet i nästa vecka, o se hur allt fungerar o hur man gör. sedan är det ju självständigt, när jag har lärt mig det som behövs.


jag kan inte förstå att meningslösa jag, verkligen har klarat av detta på egna fötter? tack till min farfar, som la ett gott ord för mig! resten har jag ju klarat själv, faktiskt.

usch, vad jag skäms över att skriva detta: men ffyyyfan vad stolt jag är över mig själv! trodde aldrig jag skulle skriva det, men jodå!!

vid halv ett tiden i eftermiddags, vart jag en osäker tjej på det mesta. men helt plötsligt fick jag upp ögonen för något jag inte trodde fanns. jag, alexandra gerdin, ska verkligen få kännä på arbetslivet o göra en människas vardag på ett bättre sätt?

shit, vilken fin människa jag är. jag ska klara av det här, verkligen. detta kommer ju bli super, helt kalas bra?!?!! stoltare över mig själv, har jag nog aldrig varit. folk som har misstrott mig, har äntligen haft fel o jag har vunnit!! helt fantastiskt!

jag hoppas med hela mitt trasiga hjärta, att min far är stolt över mig, de hoppas jag verkligen. för såhär har jag aldrig någonsin kännt i hela mitt liv.

fyfan, vad jag är bra!

silly boy

... so get out my hair, my hair!


ibland undrar jag om någon verkligen har ställt upp för dig, så mycket som jag gör. ifall någon har behandlat dig på bättre vis än jag, om någon har kämpat så mycket som jag, för att få dig att må på bästa sätt?

kanske är det det, vad vet jag? eftersom du aldrig berättar något, jag har inte en aning. kanske är de jag som egentligen borde få allt sådant tillbaka, utav dig? eller det har jag inte gjort mig förtjänt av? gör jag inte tillräckligt?

begär du mer utav mig, än vad jag själv orkar prestrera? det undrar jag också ibland. jag vet inte alls hur jag ska göra ibland, eftersom de känns som om du aldrig blir nöjd?

vem gör annars allt det här för dig, om inte jag? skulle jag sluta, hur skulle du göra då? inte för jag vill sluta, men jag behöver verkligen få lite bekräftelse ifrån dig, ibland iallafall?

någon gång ringer väl klockan hos dig också, så du inser vad du går miste om. det är inte min förlust, o jag tänker inte kämpa längre!

jag kommer alltid att finnas för dig, som jag gör idag. men ingenting kommer bli som innan ändå, oavsett vad. jag är smått trött på att alltid vara den som är strakast!

kanske är de därför jag ibland har en dålig dag, men de är absolut inte okej? medans du själv har ett humör som heter duga!? är de okej då? är de okej att få skit kastat rakt i ansiktet på en, när man själv inte gör annat än att ställer upp o är världens snällaste, o duktigaste?

jag menar inte att jag är perfekt, absolut inte, lååångt i från. men från min synvinkel, ifrån mina ögon, är du den som är perfekt! precis så som jag vill att allt ska vara, är du. men ändå säger mitt hjärta annat!?

jag väljer idag att följa mitt hjärta, absolut. det säger att jag längre inte ska kämpa, du har varit svårflörtad så de räcker. det spelar ju aldrig någon roll hur jag gör, eller vad jag gör. aldrig är de tillräckligt?

kanske duger jag? men hur ska jag kunna veta det, när du inte säger något? kanske tycker du att jag är knäpp? men varför skulle jag vara knäpp? jag gör ju bara de du ber mig om, är de fel? eller? ska jag trotsa, säga emot? inte alls göra som du vill? eller?

vad fan vet jag, som en kokong, där jag har min egna värld, där lever jag. precis som du inte vågar släppa in lite information till mig o min egna värld? för de finns ju stunder, där jag också mår dåligt ...

men de märker kanske du inte? bara i de stunder där de verkligen inte är något som tynger mig, då frågar du? då är jag sur, eller?! allså, aarh ..

du skulle bara veta hur jag vill lätta mitt hjärta, för dig. men lyssnar du? är du rätt människa att berätta saker för? är du den som skulle bry sig? har du ett svar på det jag vill ha sagt o frågat?

nej, jag vet inte .. antligen bryr du dig i mängder, o vill säga mig lika mycket som jag vill säga dig? men vi når inte fram till varandra, riktigt? som om något hindrar dig, som om någon säger åt dig, att du absolut inte ska säga mig det.

jag ser i dina ögon, att någonting finns där inne, en skam, en fråga, en hel uppsats om känslor???? vad fan som helst, något är det iallafall. men du vågar inte nå mig, du vågar inte..

litar du inte på mig? efter allt jag gjort o gör för dig? känner du att ingenting skulle vara som det är, om du berättade för mig, vad som tynger dig?

en liten människa på jorden, men med ett hjärta större än solen, de är jag!! medans du ser på varje dag, varje jävla dag, hur mitt hjärta bara fryser, mer o mer ..

som om solen någonsin skulle frysa till is? nej, men den blir plötsligt kallare då det är vinter, så lite fryser den nog? precis så, så fungerar jag.

när du ger mig tommar blickar o konstiga svar, blir det mer o mer vinter för varje dag. de går från sommar, höst, vinter o vår, precis som vädret, fungerar mitt hjärta.

detta är en märklig beskrivning, men lättast så att få de förklarat!

jobbintervju på onsdag!
heja mig.
puss