meet

me half way ...


ååh, kan inte låta bli att skriva. jag älskar det!
fan vad jag är glad, jag är nöjdast i världen med denna helgen. jag har haft sååå mysigt o de har varit helt underbart.

att få vara i din famn igen, att få känna mig tryggast i världen hos dig, med dig! de är helt fantastiskt, jag kan inte ens beskriva känslan imagen. det har varit världens finaste helg, även om jag har gråtit en del, men de har varit för de var dags att slita sig.. tyvärr!

sååå jobbigt att låta han åka ifrån mig, nu när jag äntligen fått pussa på honom, massera honom, o bara myst. jag är så kär, så kär .. jag hoppas allt ska ordna upp sig på riktigt också, så allt kan bli helt som vanligt igen.

jag vill inget hellre än att vara med dig, o de vet du om, mitt hjärta. jag är så lycklig med dig, det finns inget bättre än att få se dig le, ditt leende värmer mig inombords o jag blir varm i hela kroppen.

jag hoppas detta kan stärka oss, där vi vet hur vi fungerar nu o där vi vet hur vi ska hantera situationer, istället för att bråka. jag vill aldrig vara utan dig, aldrig. du är de mest finaste som finns, o jag menar de..

jag vill aldrig nånsin att detta ska hända, o jag vill aldrig mer gå igenom dehär, aldrig .. jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta o jag är bäst med dig! jag mår bäst med dig, jag trivs bäst med dig, jag älskar dig, jag älskar oss!

jag vill tacka dig för du gav mig en andra chans, o jag vet att jag kan ändra på mej, för din skull. dock inte på mig, utan på mitt umgänge, mitt val av "helg göra" så att säga..

du gör mig till den jag är, utan dig är jag inte den jag borde vara! jag älskar dig, mer än vad någon annan människa någonsin kan göra! låt detta ta sin tid, o låt allt flyta på, så ordnar de sig med tiden, verkligen..

jag älskar dig, ted windeborn!
du är mitt allt, hela min värld - o jag tänker aldrig någonsin låta dig lämna mig igen!

galen

... onsdags kväll/tidig torsdags morgon!

jisses, jag som trodde jag mådde sämst i hela världen redan, men att jag mår dåligt nu! jag som var så stolt över min röda lilla fara, ska de verkligen bli skrot av henne?

jag hoppas verkligen inte de, hoppas allt gå att ordna. dumma, dumma, dumma djur, borde inte få finnas, speciellt inte när de är minus grader o blixt halt på vägarna.

jag som var så glad o stolt idag, som fått ny telefon o smsat lite grann med världens finaste.. men åh, så vänds allt upp o ner igen.

att jag bara inte kan ge fasen att bli så rädd.. jag är mest orolig över lilla faran, jag som var så nöjd o pappa var så snäll, visst är den rostig o blek, men jag har aldrig varit nöjdare. de är tanken som räknas, o den dricker inget, kan jag bli mycket nöjdare?

jag håller tummarna o jag hoppas att de ska ordna sig iallafall, pappa som hade fixat o donat med min lilla fara, han som var så duktig. men ack, skuldkänslor som aldrig förut hade jag redan, men nu tusen gånger värre..

fy, jag är nog lite hjärndöd fortfarande, o jag är nog mest glad över att vi klarade oss. tackar vägverket för vägräcken, fy vilket stup..

o tackar till lillebror som erbjöd sig att betala halva konstnaderna ifall de skulle gå att laga lilla faran.. o tack till pierre som frös ihjäl o tack till mamma som kom, o tack till min pappa som jag väckte, genom att komma in stövlandes o skrika kvart i två på natten..

men tackar nog mest gudarna, över att vi är i livet (även om de inte finns några gudar o även fast de inte var så farligt som de låter, så är jag tacksam) verkligen..

godnatt, eller nåt..

i wanna be

.. just like your sunshine!

jag kollade på klockan imorse sista gången klockan sju. sov till åtta ungefär, somnade vi halv nio igen, o vaknade tjugo över nio igen. då gav jag upp.. fyfan, vilken jävla natt.

har inte trott att de fanns så många tårar att gråta, aldrig.. jag undrar hela tiden om de aldrig tar slut, vad kommer när de väl tar slut då? vad händer då? jag orkar inte tänka klart. jag orkar inte sitta, inte stå, inte gå, inte ligga, jag måste variera hela tiden..

när de var som mörkast, kom ett litet ljus till mig igår och idag..

igår: att allt lutar åt de positiva! hoppas du inte driver med mig, för jag älskar dig på riktigt.

idag: en ny telefon ska inhandlas, ska bara fundera riktigt noga på vilken, lutar åt sony ericsson x10. eftersom i den kan jag ha kvar mitt kontantkort! skönt.

men vad skulle de hjälpa? ingenting värdesätter kärlek, de har jag sagt så många gånger förut. jag vet heller inte hur många gånger jag har kollat igenom bilderna på dig, som jag har sparat i min hårddisk. ååh, vad allt är jobbigt o vad jag låter som en gnällspik, o att de bara är synd om mig?

jag vill att vi ska kunna börja om helt från början, o få allt som sagts, gjorts o skrivit som bortblåst, o låta allt börja om på noll. där inget sedan ska gå fel igen, aldrig!

de finns inget värre än det här, usch.. o jag ska jobba imorgon, utan sömn? in my ass. jag måste somna inatt.. o mamma var söt o fråga vad jag ville ha till middag, inte fan vet jag? jag kan ju inte äta.. ska jag tvinga i mig de, för att sedan veta att de kommer upp igen? jävla trams, fuck no.

men hon tyckte vi skulle äta snitzel, för de tycker jag ju så mycket om sa hon.. då tänkte jag: gör jag? jag hade glömt bort, jag fick tänka efter ordentligt. men juste ja, de tycker jag ju om?

fan vad detta är sjukt, hemskt.. aarh.
jag ska iallafall hämta lillebror iskolan, måste komma ut lite.. tyckte tillomed mamma, lite sympati har hon, jisses. de känns bra, på ett sätt.

jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!
jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig!

ibland

.. är en dröm, de finaste man har.

just nu är jag i drömmarnas land, där inte bråk o svek någonsin existerar.
där allt bara flyter på..

jag är så otroligt sårad, arg, sur, irriterad med framförallt är jag ledsen.
jag är så ledsen för allt som hänt, o allt som händer? jag vet ingenting längre, känns de som.

utan dig är jag som luft, med dig är jag hela världen. jag älskar dig från topp till tå. speciellt att du har fått mig till en annan människa, en bättre sådan. jag vill inte ge upp allting, jag vägrar.

jag står kvar där jag alltid har stått, vid din sida. jag kommer alltid att finnas där, jag menar de. jag kommer göra allting, för att allt ska bli bra igen.

jag känner redan hur fel allting kommer att bli utan dig, andra dagen utan nåt i magen. varför ska de alltid bli såhär, när jag mår dåligt? inte för att jag behöver äta, men de alltid samma sak..

jag är verkligen inte hel utan dig, jag är ingenting. kanske får jag fortsätta ensam föralltid, eller kanske ska du vara med mig föralltid? svårt att veta, alla tankar dem bara snurrar o snurrar.

de ända jag vill är att du ska må bra, jag vill bara ditt bästa. är de utan mig, du mår som bäst, så givetvis ska du få vara utan mig.

men hade det funnits utrymme, tid, plats och ord som någonsin skulle kunna beskriva det jag känner för dig, hade jag gjort det, verkligen. men jag kan inte säga annat än de tre orden, den ena meningen i hela världen, som kommer från mitt trasiga hjärta: jag älskar dig!

hur ska jag någonsin kunna förklara, de går inte. men jag ska försöka..
jag ska kämpa för det här, ska inte ge upp. jag ska visa för er, men framförallt för dig, att jag klarar av detta. jag mår som bäst med dig, det menar jag verkligen.

de finns dagar som är svåra att ta sig igenom, men de löser sig ofta med tiden..
men inte går dagen och inte denna dagen, och inte de andra dagar utan dig heller? jag förstår inte hur jag någonsin skulle orkat vara jag, igen, utan dig.

jag är besatt, jag är beroende, de är dig jag vill ha. det är med dig jag vill leva, det är med dig jag vill ha en framtid tillsammans med.

jag älskar dig tills mitt hjärta slutar slå, du har satt dig själv i mitt hjärta, o du kommer aldrig där ifrån. de är omöjligt, de är de verkligen!

jag hoppas med hela mitt trasiga hjärta, att du gör det som känns bäst för dig, o inte för någon annan.

.. ted windeborn, mitt allt, hela min värld.
min skatt, min sol, eller min måne - för de finns bara en som du!