galen

... onsdags kväll/tidig torsdags morgon!

jisses, jag som trodde jag mådde sämst i hela världen redan, men att jag mår dåligt nu! jag som var så stolt över min röda lilla fara, ska de verkligen bli skrot av henne?

jag hoppas verkligen inte de, hoppas allt gå att ordna. dumma, dumma, dumma djur, borde inte få finnas, speciellt inte när de är minus grader o blixt halt på vägarna.

jag som var så glad o stolt idag, som fått ny telefon o smsat lite grann med världens finaste.. men åh, så vänds allt upp o ner igen.

att jag bara inte kan ge fasen att bli så rädd.. jag är mest orolig över lilla faran, jag som var så nöjd o pappa var så snäll, visst är den rostig o blek, men jag har aldrig varit nöjdare. de är tanken som räknas, o den dricker inget, kan jag bli mycket nöjdare?

jag håller tummarna o jag hoppas att de ska ordna sig iallafall, pappa som hade fixat o donat med min lilla fara, han som var så duktig. men ack, skuldkänslor som aldrig förut hade jag redan, men nu tusen gånger värre..

fy, jag är nog lite hjärndöd fortfarande, o jag är nog mest glad över att vi klarade oss. tackar vägverket för vägräcken, fy vilket stup..

o tackar till lillebror som erbjöd sig att betala halva konstnaderna ifall de skulle gå att laga lilla faran.. o tack till pierre som frös ihjäl o tack till mamma som kom, o tack till min pappa som jag väckte, genom att komma in stövlandes o skrika kvart i två på natten..

men tackar nog mest gudarna, över att vi är i livet (även om de inte finns några gudar o även fast de inte var så farligt som de låter, så är jag tacksam) verkligen..

godnatt, eller nåt..