fan ta allt!

trött på detta nu, ingenting går ju som de ska!
har åter igen kräkt idag, jag pallar fan inte mer, ärligttalat. mams o paps bråkar om mig, de är fan sjukt. jag börjar undra vad fan allt handlar om, varför i helevte är det såhär?

pappa fick idag veta att jag röker, det uppskattades inte. men eftersom om tolv dagar, blir jag arton år fyllda kan han inte säga något. mer än att han drar in mitt underhåll, o ger mig pengar då o då, inte allt på samma gång, så fuck off. nu gick min dag ännu mer åt helevte! men igår kväll gillade jag läget, i morse också. men hemkommen vid åtta imorse, var kanske ingen bra idé.

alltid massa tjafs o levande, aldrig någon ro. skulle även färgat mams hår nu, men jag bad henne göra det själv o sa till henne att hon var dum i huvudet och patetisk. kanske ångrar jag mig nu? jag har inte kännt efter ännu, eftersom jag har annat att tänka på. jag orkar inte ens lägga ner energi på det just nu, kanske senare, eller kanske jag låter tiden ta hand om problemen?

jag ska väl inte lösa allt på egen hand iallafall? vill hon veta hur jag mår o vad som håller på att hända, så är det hennes ansvar o upp till henne att fråga om det, inte tänker jag berätta något själv. eftersom jag mest känner mig bortstött, så fort jag öppnar käften i detta huset.

kanske skulle jag prata med paps, men inte heller i detta läget som är just nu. det blir mest bara svammel och mummel, glömmer bort vad jag ska säga o svarar på frågor i från min egen värld, allt är upp o ner. jag är glad, men samtidigt denna jävla känslan, de är hemskt.

vet inte riktigt hur jag ska hantera allt skit, eftersom vad jag än gör, blir de alltid fel för någon! är de inte mig själv jag gör besviken så är de mamma, pappa, vänner eller något annat.

fan, jag älskar att skriva, jag älskar att få ta ut min aggresivation på att skriva! ni ser kanske de hela som någon jävla historia, men de skiter jag i! sålänge jag kan göra annat än att böla, så tar jag de alternativet, absolut!

jag vill tacka veronica gustafsson, för att hon finns till hands, för att hon träffar mig, så jag slipper vara ensam, för jag hatar att vara ensam, de är de värsta jag vet.. men ibland får man vara det också, men då tänker jag på massa skit, som inte borde existera i mitt huvud överhuvudtaget.

usch, nu börjar kanske skuldkänslorna komma för det jag sa till mams? men inte tänker jag gå ner o fjäska, jag håller de hellre inom mig. annars får jag väl skit kastat rakt i ansiktet, eller? gah, jag vet ju inte riktigt? jag har aldrig kunnat prata med mams om sådant här, egentligen har jag aldrig kunnat säga något till henne, som har med mitt liv att göra, för de känns konstigt? hellre berättar jag för paps, men allra helst för mina vänner.

puss.

i'ts over now ..

.. eller det var ingenting från början ens?!

kunde skrivit världens jävla novell idag, men jag orkar seriöst inte göra det! igår kunde jag äta, utan att kräkas, vilket fick mig att må bra, inom mig - absolut! jag kände att jag mådde bra igen, de var så jävla skönt!

sedan kom kvällen, som förändrade allting! så ja, nu är jag väl tillbaka på ruta ett igen, återstår o se vid tolv tiden, då jag ska äta med mina flickor hade jag tänkt!

.. fan, som jag egentligen har saknat er!
förlåt, för att jag har varit en skit.

until the day i die..

rubriken fick sitt namn efter en av mina absoluta favorit låtar (y)

idag har jag umgåtts ett slag med vg, vilket jag verkligen uppskattade stort :) det var härligt, o de var såå längesedan.

annars har jag inte gjort mer vettigt idag, faktiskt. jag har även ätit idag, men det kom upp lika fort igen. suck, vad gör man? det har varit så av och till, men nu är det nog värst? min mage mår alls inte bra, o de blir nog ett läkar besök i nästa vecka, eftersom såhär kan de inte fortsätta.

läste lite om bulimi på internet, inte försöker jag svälta mig själv? inte gör jag mig av med maten själv, utan den vägrar bara att stanna?! jisses, kanske jag börjar bli sjuk, riktigt sjuk? jag vet inte, jag har inte en aning faktiskt? det får väl läkarn avgöra islutändan, men näring måste jag ju ha?

vatten o saft har jag left på i ca. 2 veckor, åt även en halv halv scones i måndags, o i förra veckan åt jag fem pommes, men allt kommer upp igen? även i fredags på sjukhuset fick jag en macka, två bett o gurkan som låg på, de åt jag. det fick jag faktiskt behålla, mycket konstigt. men det är väl bra.

så två bett på en ost macka o en gurk skiva har stannat i min mage, det är väl kanske framsteg? men det var ju trotsallt i fredags, o idag är det onsdag, så framsteg kanske man inte ska kalla det? fel ord val, men jag finner inget passande ord att använda.

nåja, jag får väl fortsätta att kämpa, fast de är jobbigt, puuh.

"hur lång jag än blir, så ska jag alltid se upp till dig, paps!"
puss & kram.

nervositet.

fy i helvete vad nervös jag är, jag fattar inte det!!!
har levt på vatten mesta dels nu ett tag, för jag kräks när jag äter! jag hatar det, jag hatar att vara sån här. trodde aldrig att nervositeten skulle sätta sig såhär, aldrig! om två dagar är det dags, två jävla dagar :o varfan springer tiden iväg någonstans?

aarh, blir snart galen.

tillit.

nåja, nu handlar det om tillit till en människa igen!
det är svårt, vill inte förlita mig på någon för tidigt. men jag hoppas så klart på det bästa, men jag vet inte, de vet nog ingen. det var kanske inte riktigt meningen det här, eller?! men jag gillar läget åtminstånde, just nu! hoppas de blir något bättre än annat dåva, hm..

men jag får väl helt enkelt försöka lita på någon, de är ju inte mer än rätt. ett stort steg till verkligheten igen, det kommer nog ändå inte gå enligt planerna. men vafan, de gör ingenting isåfall, visst skulle jag bry mig ..

.. men, man lever bara en gång. har bestämt mig att nu ska det förflutna glömmas, iallafall läggas bakom mig! så det så!

i want to be perfect!

.. eller kanske inte?
för vem är perfekt? vem är normal? vem är felfri?
finns det sådana människor? finns det verkligen någon eller något som kallas perfekt? det har jag undrat över ett par gånger, men aarh, inte finns de väl det?

dumma frågor, alltså förväntar jag mig lika dumma svar? huh..
imorgon skulle vi ha trevligt, jag och några till. men det blev islut ändan resonerat av egna åsikter och tankar från allt o alla, att jag skulle ha fest. inte fan skulle jag ha någon fest! vi skulle vara 4 st + mig och spela kort, prata skit och bara dricka någon öl? nej, men då är det jag som har fest tydligen? aarh, lilla bromölla. tack för att jag får min sista helg där jag kan roa mig på, nykter! men det är trevligt, aaarh..

chacha

only one.

fan vad allt är komplicerat ..
tror minst sagt att mitt liv aldrig kommer att falla på plats igen, det känns verkligen meningslöst. jag vet inte om jag orkar så mycket längre till .. det fattas något, men jag vet inte riktigt vad. jag tror helt enkelt att det är du,den,det? jag vet inte längre, varken ut eller in? allt känns i stort sett förbannat meningslöst, riktigt förtvivlande.

jag är inte människan som ska må dåligt, jag är ju en rolig prick, som egentligen skrattar o är glad? jag är så evigt tacksam för de vänner jag har, som finns för mig, som låter mig prata om allt, o som lyssnar o har oftast ett gott råd att tillägga, de känns underbart. jag älskar er allihop, ni är så unika, speciella och fantastiska - varje människa utav er! det ska ni verkligen veta :)

ikväll är jag lite bättre, efter ha varit sjuk sen i söndags, har jag idag bara förbannat dålig hörsel på höger öra, aarh. men det släpper kanske efter, hoppas jag?

imorgon står det skolan på schemat! ska skriva manus o fixa & dona :) det kommer nog bli trevligt, o förhoppningsvis går det som planerat, o hoppas vi har massor av bra idéer! ser fram emot att filma faktiskt, visserligen kommer jag hoppa på kryckor under inspelningen, men vi får filma i halvbild på mig då, så de löser sig säkert!

praktiken närmar sig med STORA steg, suck. jag vill alls inte spendera tio veckor på expert, inte alls!! aarh, jag vill vara i en piercing studio, men ack .....

pussssssssssssss

sjuk

hör ingenting med höger öra, det andra börja också kännas lika dant i :o
jag har kräkt ett x antal gånger idag, tillochmed på läkarstationen, jisses. jag har så in i tusans ont imagen, kanske det ska bli samma veva igen nu? aarh..

jag orkar knappt stå på mina egna ben längre, jag orkar inte se livet från den ljusa sidan, för jag kommer nog aldrig hitta en ljus sida i mitt liv igen, aarh!

mams har iallfall varit snäll o köpt frallor, då borde jag försöka äta en, eftersom min mage ändå är tom, eftersom det mesta ligger i toastolet :o blää, hatar detta!!

har även fått veta när jag ska operaras, det är nervöst!