.. men ändå så svårt
åter igen en uppdatering, eftersom jag måste meddela att jag faktiskt varit på bio idag! men ewelina, lillebror o rozsa! vi kollade på "farsan" det var rolig, o jag fick mig ett par förtjänta skratt!
annars har dagen idag, inte varit jätte bra. varit anmält deppig o sur idag också, men det är väl förståeligt? alltså det känns så konstigt, efter en så "kort" tid, o jag är som spikad? men det var något speciellt med honom, som han brukade sa till mig, men ne då..
men efter en sån "kort" tid, finns det så mycket som påminner mig om dig, oss, allt .. det kan vara allt från ett ställe, till en låt? vafan, ska jag aldrig bli överens med mig själv igen eller?
ska jag behöva sticka till en annan värld för att komma över något som egentligen ska kunna kastas bort som en liten pappersbit? men ne, så ska de inte gå till.
jag vill egentligen bara glömma allt, men vill ändå ha med mig det som varit bra, vilket istortsett allt har varit. men jag är glad över att det tog slut på det viset de gjorde, nu menar jag inte glad, glad. men jag är lättad över att de inte slutad med otrohet, slagsmål eller annat.
inte för jag fick så klart för mig varför, men det räckte väl det lilla jag fick till svar för att inse att livet inte är så jävla lätt längre.
jag väntar på samtal från läkaren, för att sedan se vad som kommer att komma skall. om jag ska operas eller vad de nu blir. kan stolt säga att jag kämpat mig i massor av mat de senaste två dagarna, o fått behålla det, tråkigt nog kan jag också säga att de är pga medicinen jag fick.
uppskattar allt folk som bryr sig, frågar o bara finns, de gör jag. men ibland blir de lite för mycket, jag vill inte framkomma som en dålig människa, men jag vet att jag kan vara otrevlig, då ni bara vill visa att ni bryr er. tack så hemskt mycket, iallafall, allihop!
min pappa kommer hem imorgon, det känns underbart. jag behöver pappa kramar, kli på ryggen o pappa råd! men snart är de dags, att ens inte ta del av det. snart får man ta ALLT i egna händer.
egentligen fattar jag inte varför jag bloggar, men jag gör de för de känns bra. någonstans måste mina känslor o tankar slängas av? fast dem sitter som berg i både huvud, hjärta o själ.
tackar er som läser, vilka ni nu är. tråkigt nog kan jag inte se vilka, hur många, när, var o hur som besöker min blogg. det är faktiskt lite trist!
eftersom alla i min klass är i stockholm, o inte jag. så kan jag ju unna mig att vara vaken ett tag till. det är också väldigt trist, att jag inte fick åka med.
blogkeen
måndag 29 mars 2010
söndag 28 mars 2010
when the drugs don't work
.. you can high on life
efter massor timmar på akuten, blodprov, ingen sömn, förvirrande tankar och bara massa kräk, blev mitt liv även ännu värre, vilket jag trodde var omöjligt egentligen.
någon som har satt så stor betydelse i mitt liv, någon som verkligen hade blivit något jag såg framemot, någon som jag verkligen tyckte jätte mycket om, gjorde min kväll i stort sett till ett helvete.
när jag mådde som sämst, blev allt plötsligt ännu sämre. men jag mådde verkligen bra tillsammans med honom, det förnekar jag inte en sekund. jag vet om att jag är en jobbig människa, men jag vill bara visa att jag bryr mig, verkligen.
men allt blir fel, oavsett hur fan man än gör, blir de alltid fel för någon. men jag får väl helt enkelt rädda det lilla av mig själv nu, det är som vanligt. när allt faller på plats, rasar det igen.
det är tur att jag har världens visaste far, som hela tiden stöttar mig, genom att alltid ge mig kloka svar, på alla mina dumma frågor. fast jag vet att svaren han ger mig, aldrig blir så, så ger det mig förhoppningar, genom att bara höra det.
lämnade över en påse kläder, o en dosa snus till pojken jag trodde var "mannen i mitt liv" om man bortser från pappa! men det var antagligen sista gången jag såg honom, på ett sådant vis.
sitter just nu fundersam, orolig, förnedrad, besviken, ledsen, ovillig och frånvarande i min soffa.
jag tänkte också när jag körde bil innan, där allt var mörkt i hela bromölla, eftersom inga gatulampor fungerade här ikväll, konstigt, men ändå läskigt. jag tänkte att jag kanske vill ha för mycket bekräftat ifrån min pappa, de kanske är fel? men jag vill alltid veta, så allt är okej, från honom.
jävligt konstigt, o folk retar sig säkert på det, som fan. men tyvärr, så är det. och det ska ändras på, jag ska göra som jag själv vill nu. dags att bli frisk, för det första, sen får det ta den tid det tar.
visst hade pojken, som har så stor betydelse imitt liv, hjälp mig på fötter som ingen annan någonsin gjort, de vill jag tacka för, verkligen. visst hade det varit lättare att ta tag i livet, med honom vid min sida, men tyvärr blir det inte så.
jag får stå på samma ställe, som för ca. 3 månader sedan, igen. tråkigt nog, o väldigt ledsamt att veta om det själv också. sen att jag inte kan påverka det, gör mig ännu mer kornfundersam.
var även en runda på UKM och kollade idag, skulle jobbat där, men eftersom sjukhus natten inte bjöd på många timmars sömn, orkade jag inte gå upp idag. brukar aldrig ha problem men att stiga upp, men jodå, givetvis idag. kanske förståeligt, men inte i min värld. där spelade även två tjejer "your guardian angel" på gitarr och sjöng, vilket gjorde att tårarna verkligen inte gick att hålla tillbaka, trist.
det är tråkigt att allt, alltid går ut för, när allt för en gångs skull falla på plats. det är också trist att behöva må som jag gör, fast ingen kanske förstår hur jag mår egentligen, för de gör inte ens jag själv.
men jag ska ta tag i detta nu, bli frisk! inte bara för mina föräldrars skull denna gången, utan även för min egen. men visst, inte vill jag gå upp dem 30 kg jag har lyckats gå ner, även om de varit på helt fel vis, men de känns ändå bra!
avslutar mitt inlägg här, även om de finns så mycket mer att skriva. men det ska orkas läsa också, om nu någon läser, vad vet jag. sålänge jag får skriva, känns de bra iallafall. som sagt tidigare: tankarna kommer lättare genom fingertopparna än ur munnen.
efter massor timmar på akuten, blodprov, ingen sömn, förvirrande tankar och bara massa kräk, blev mitt liv även ännu värre, vilket jag trodde var omöjligt egentligen.
någon som har satt så stor betydelse i mitt liv, någon som verkligen hade blivit något jag såg framemot, någon som jag verkligen tyckte jätte mycket om, gjorde min kväll i stort sett till ett helvete.
när jag mådde som sämst, blev allt plötsligt ännu sämre. men jag mådde verkligen bra tillsammans med honom, det förnekar jag inte en sekund. jag vet om att jag är en jobbig människa, men jag vill bara visa att jag bryr mig, verkligen.
men allt blir fel, oavsett hur fan man än gör, blir de alltid fel för någon. men jag får väl helt enkelt rädda det lilla av mig själv nu, det är som vanligt. när allt faller på plats, rasar det igen.
det är tur att jag har världens visaste far, som hela tiden stöttar mig, genom att alltid ge mig kloka svar, på alla mina dumma frågor. fast jag vet att svaren han ger mig, aldrig blir så, så ger det mig förhoppningar, genom att bara höra det.
lämnade över en påse kläder, o en dosa snus till pojken jag trodde var "mannen i mitt liv" om man bortser från pappa! men det var antagligen sista gången jag såg honom, på ett sådant vis.
sitter just nu fundersam, orolig, förnedrad, besviken, ledsen, ovillig och frånvarande i min soffa.
jag tänkte också när jag körde bil innan, där allt var mörkt i hela bromölla, eftersom inga gatulampor fungerade här ikväll, konstigt, men ändå läskigt. jag tänkte att jag kanske vill ha för mycket bekräftat ifrån min pappa, de kanske är fel? men jag vill alltid veta, så allt är okej, från honom.
jävligt konstigt, o folk retar sig säkert på det, som fan. men tyvärr, så är det. och det ska ändras på, jag ska göra som jag själv vill nu. dags att bli frisk, för det första, sen får det ta den tid det tar.
visst hade pojken, som har så stor betydelse imitt liv, hjälp mig på fötter som ingen annan någonsin gjort, de vill jag tacka för, verkligen. visst hade det varit lättare att ta tag i livet, med honom vid min sida, men tyvärr blir det inte så.
jag får stå på samma ställe, som för ca. 3 månader sedan, igen. tråkigt nog, o väldigt ledsamt att veta om det själv också. sen att jag inte kan påverka det, gör mig ännu mer kornfundersam.
var även en runda på UKM och kollade idag, skulle jobbat där, men eftersom sjukhus natten inte bjöd på många timmars sömn, orkade jag inte gå upp idag. brukar aldrig ha problem men att stiga upp, men jodå, givetvis idag. kanske förståeligt, men inte i min värld. där spelade även två tjejer "your guardian angel" på gitarr och sjöng, vilket gjorde att tårarna verkligen inte gick att hålla tillbaka, trist.
det är tråkigt att allt, alltid går ut för, när allt för en gångs skull falla på plats. det är också trist att behöva må som jag gör, fast ingen kanske förstår hur jag mår egentligen, för de gör inte ens jag själv.
men jag ska ta tag i detta nu, bli frisk! inte bara för mina föräldrars skull denna gången, utan även för min egen. men visst, inte vill jag gå upp dem 30 kg jag har lyckats gå ner, även om de varit på helt fel vis, men de känns ändå bra!
avslutar mitt inlägg här, även om de finns så mycket mer att skriva. men det ska orkas läsa också, om nu någon läser, vad vet jag. sålänge jag får skriva, känns de bra iallafall. som sagt tidigare: tankarna kommer lättare genom fingertopparna än ur munnen.
onsdag 24 mars 2010
when you're gone
...the pieces of my heart are missing you!
allting i mitt liv börjar gå åt rätt håll, verkligen. jag har kunnat käka som jag ska i en vecka ungefär, lovely! jag har också börjat söka jobb, ett par stycken. tjugo sökta igår, två idag.
hade utvecklingssamtal idag, det gick verkligen bättre än väntat, vilket känns underbart. visst har väl allt sina motgångar, men vafan, det tillhör ju vardagen?
måste få tacka världens finaste pojkvän, för allt stöd, för allt "tjat" som tillslut har blivit bra. jag tackar dig för ditt mod, din styrka, din utstrålning och ditt tålamod. jag är så glad att jag har dig, det ska du verkligen veta.
du förtjänar det bästa, jag gör allt för att du ska må bra, jag kämpar varje dag, för din skull. det är din förtjänst, att jag har kommit så långt i det som var så svårt. du har verkligen hjälpt mig att gå emot alla problem, på ett annat vis.
tack, för att du är du och för att du har ställt upp så pass mycket, att jag kunnat ta mig på egna fötter någerlunda igen! jag försöker räcka till så gott det går, o jag vet att jag inte är perfekt, men insidan o känslor - det har jag, det är en sak som är säkert!
... mattias nilsson, du är allt och lite till! ♥
allting i mitt liv börjar gå åt rätt håll, verkligen. jag har kunnat käka som jag ska i en vecka ungefär, lovely! jag har också börjat söka jobb, ett par stycken. tjugo sökta igår, två idag.
hade utvecklingssamtal idag, det gick verkligen bättre än väntat, vilket känns underbart. visst har väl allt sina motgångar, men vafan, det tillhör ju vardagen?
måste få tacka världens finaste pojkvän, för allt stöd, för allt "tjat" som tillslut har blivit bra. jag tackar dig för ditt mod, din styrka, din utstrålning och ditt tålamod. jag är så glad att jag har dig, det ska du verkligen veta.
du förtjänar det bästa, jag gör allt för att du ska må bra, jag kämpar varje dag, för din skull. det är din förtjänst, att jag har kommit så långt i det som var så svårt. du har verkligen hjälpt mig att gå emot alla problem, på ett annat vis.
tack, för att du är du och för att du har ställt upp så pass mycket, att jag kunnat ta mig på egna fötter någerlunda igen! jag försöker räcka till så gott det går, o jag vet att jag inte är perfekt, men insidan o känslor - det har jag, det är en sak som är säkert!
... mattias nilsson, du är allt och lite till! ♥
måndag 1 mars 2010
onödigt
.. men behövs skrivas om, de också!
sitter barnvakt just nu, åt två fina barn, de sover så sött :)
eftersom jag är helt ensam här, har jag lite tid över till mig själv, att kunna tänka, fundera lite på allt möjligt. jag kan sitta o stirra hur länge som helst på alla saker i stora rummet, där jag befinner mig just nu.
jag tänker på om jag också skulle få vara "vuxen" någon gång, att kunna inreda min egen lägenhet/hus. om jag en dag skulle natta mina egna barn, titta på tv med min "sambo, man, pojkvän, osv .."
allt känns bra hos mig nu, inut mig, jag behöver detta o jag förtjänar det, så innerligt. tråkigt nog har jag längtat hela veckan efter min älskling, som har befunnit sig i stockholm som sagt. skulle ha hämtat han i kväll, i hässleholm, men ne, alla tåg är försenade, inställda, osv. tråkigt som tusan, faktiskt.
jag hade väntat på honom, längtat efter att han ska hålla om mig.. men får se allt från den ljusa sidan, han kommer hem någon gång iallafall! sen om de blir imorgon, eller till helgen, det återstår totalt att se!
har även varit i skolan idag, första gången på ca 14 veckor, de kändes bra faktiskt. äntligen lite rutiner i vardagen igen, men jag blev snabbt trött på det. men vad gör man? det är bara till att bita ihop, i alla lägen.
kollar på något program på tv också, kan inte komma på vad de heter. men där dem letar upp sina föräldrar, syskon osv .. rätt känsligt, kan tänka mig vilken börda de är att leva utan att veta någonting om sina föräldrar, sen en dag bara få träffa dem, o se att dem mår bra, o bara se hur lättnaden i ögonen försvinner från dem. det är som ett svart hål från början, sen blir de plötsligt fyllt av glädje o lycka..
fan jag känner mig gammal o dum som skriver sådant, men de stämmer faktiskt! de är aldrig fel o tycka som man själv vill. fyfan, om alla människor skulle tycka lika dant?
men natten kommer jag vara spikad vid telefonen, för att se när mitt hjärta hör av sig, om han hör av sig, om hur allt har gått osv. jag hoppas på de bästa, verkligen!
känner mig väldigt usel som har förstört pappas bil också, men men .. de kunde väl hänt även den bästa, som sagt tidigare?! men vem vet .. har iallafall bett om ursäkt, de är ju dock de minsta jag kan göra, finns inte så mycket mer att göra.
måste även tillägga att jag har förbannat ont i hela mitt ansikte, det går inte att beskriva. använde några dagar i rad ett medel mot finnar, som becka hade hemma. dum som jag var smörjde jag de i hela ansiktet, då du bara ska använda den på finnen du har. menmen, eftersom jag inte är så smart, är jag nu uttorkad i hela ansiktet, o sen vart jag o solade på de igår, vilket ansiktet verkligen inte uppskattade, heller. så jag stod i duschen ett bra tag idag, använde babyolja i ansiktet ca. 4-5 gånger, de sög ju åt sig så de var sjukt.. men inte hjälpte de ett dugg .. prövade en ansikts kräm som vart åter fuktande hos becka innan idag, de hjälpte heller inte..
mamma sa innan att hon ställt fram en annan kräm på toaletten, får pröva den när jag kommer hem sen. usch, är man smart så är man!
läs o njut av mitt trams :)
pusss
sitter barnvakt just nu, åt två fina barn, de sover så sött :)
eftersom jag är helt ensam här, har jag lite tid över till mig själv, att kunna tänka, fundera lite på allt möjligt. jag kan sitta o stirra hur länge som helst på alla saker i stora rummet, där jag befinner mig just nu.
jag tänker på om jag också skulle få vara "vuxen" någon gång, att kunna inreda min egen lägenhet/hus. om jag en dag skulle natta mina egna barn, titta på tv med min "sambo, man, pojkvän, osv .."
allt känns bra hos mig nu, inut mig, jag behöver detta o jag förtjänar det, så innerligt. tråkigt nog har jag längtat hela veckan efter min älskling, som har befunnit sig i stockholm som sagt. skulle ha hämtat han i kväll, i hässleholm, men ne, alla tåg är försenade, inställda, osv. tråkigt som tusan, faktiskt.
jag hade väntat på honom, längtat efter att han ska hålla om mig.. men får se allt från den ljusa sidan, han kommer hem någon gång iallafall! sen om de blir imorgon, eller till helgen, det återstår totalt att se!
har även varit i skolan idag, första gången på ca 14 veckor, de kändes bra faktiskt. äntligen lite rutiner i vardagen igen, men jag blev snabbt trött på det. men vad gör man? det är bara till att bita ihop, i alla lägen.
kollar på något program på tv också, kan inte komma på vad de heter. men där dem letar upp sina föräldrar, syskon osv .. rätt känsligt, kan tänka mig vilken börda de är att leva utan att veta någonting om sina föräldrar, sen en dag bara få träffa dem, o se att dem mår bra, o bara se hur lättnaden i ögonen försvinner från dem. det är som ett svart hål från början, sen blir de plötsligt fyllt av glädje o lycka..
fan jag känner mig gammal o dum som skriver sådant, men de stämmer faktiskt! de är aldrig fel o tycka som man själv vill. fyfan, om alla människor skulle tycka lika dant?
men natten kommer jag vara spikad vid telefonen, för att se när mitt hjärta hör av sig, om han hör av sig, om hur allt har gått osv. jag hoppas på de bästa, verkligen!
känner mig väldigt usel som har förstört pappas bil också, men men .. de kunde väl hänt även den bästa, som sagt tidigare?! men vem vet .. har iallafall bett om ursäkt, de är ju dock de minsta jag kan göra, finns inte så mycket mer att göra.
måste även tillägga att jag har förbannat ont i hela mitt ansikte, det går inte att beskriva. använde några dagar i rad ett medel mot finnar, som becka hade hemma. dum som jag var smörjde jag de i hela ansiktet, då du bara ska använda den på finnen du har. menmen, eftersom jag inte är så smart, är jag nu uttorkad i hela ansiktet, o sen vart jag o solade på de igår, vilket ansiktet verkligen inte uppskattade, heller. så jag stod i duschen ett bra tag idag, använde babyolja i ansiktet ca. 4-5 gånger, de sög ju åt sig så de var sjukt.. men inte hjälpte de ett dugg .. prövade en ansikts kräm som vart åter fuktande hos becka innan idag, de hjälpte heller inte..
mamma sa innan att hon ställt fram en annan kräm på toaletten, får pröva den när jag kommer hem sen. usch, är man smart så är man!
läs o njut av mitt trams :)
pusss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)