så simpelt

.. men ändå så svårt

åter igen en uppdatering, eftersom jag måste meddela att jag faktiskt varit på bio idag! men ewelina, lillebror o rozsa! vi kollade på "farsan" det var rolig, o jag fick mig ett par förtjänta skratt!

annars har dagen idag, inte varit jätte bra. varit anmält deppig o sur idag också, men det är väl förståeligt? alltså det känns så konstigt, efter en så "kort" tid, o jag är som spikad? men det var något speciellt med honom, som han brukade sa till mig, men ne då..

men efter en sån "kort" tid, finns det så mycket som påminner mig om dig, oss, allt .. det kan vara allt från ett ställe, till en låt? vafan, ska jag aldrig bli överens med mig själv igen eller?

ska jag behöva sticka till en annan värld för att komma över något som egentligen ska kunna kastas bort som en liten pappersbit? men ne, så ska de inte gå till.

jag vill egentligen bara glömma allt, men vill ändå ha med mig det som varit bra, vilket istortsett allt har varit. men jag är glad över att det tog slut på det viset de gjorde, nu menar jag inte glad, glad. men jag är lättad över att de inte slutad med otrohet, slagsmål eller annat.

inte för jag fick så klart för mig varför, men det räckte väl det lilla jag fick till svar för att inse att livet inte är så jävla lätt längre.

jag väntar på samtal från läkaren, för att sedan se vad som kommer att komma skall. om jag ska operas eller vad de nu blir. kan stolt säga att jag kämpat mig i massor av mat de senaste två dagarna, o fått behålla det, tråkigt nog kan jag också säga att de är pga medicinen jag fick.

uppskattar allt folk som bryr sig, frågar o bara finns, de gör jag. men ibland blir de lite för mycket, jag vill inte framkomma som en dålig människa, men jag vet att jag kan vara otrevlig, då ni bara vill visa att ni bryr er. tack så hemskt mycket, iallafall, allihop!

min pappa kommer hem imorgon, det känns underbart. jag behöver pappa kramar, kli på ryggen o pappa råd! men snart är de dags, att ens inte ta del av det. snart får man ta ALLT i egna händer.

egentligen fattar jag inte varför jag bloggar, men jag gör de för de känns bra. någonstans måste mina känslor o tankar slängas av? fast dem sitter som berg i både huvud, hjärta o själ.

tackar er som läser, vilka ni nu är. tråkigt nog kan jag inte se vilka, hur många, när, var o hur som besöker min blogg. det är faktiskt lite trist!

eftersom alla i min klass är i stockholm, o inte jag. så kan jag ju unna mig att vara vaken ett tag till. det är också väldigt trist, att jag inte fick åka med.