alexandra

.. gerdin!

det är jag, oavsett vad.

jag är bra som jag är, jag är en fin människa, på alla sätt o vis. jag är arton år fyllda, snart nitton! visst har jag förändrats mellan åren, haft de flesta stilar, gjort det mesta, o gått igenom så sjukt mycket.

sen att jag har kommit på fötter efter alla gånger jag har fallit, är mycket pågrund av min pappa! men vännerna har alltid funnits där, alltid stöttat o alltid kunnat prata med och om, så att säga.

det finns såå mycket i livet som jag ångrar, från början till slut. men gjort är gjort, o de går inte få de ogjort, även om man vill, men ångra kan man, glömma också. lägga de förflutna bakom sig! men hela tiden kommer de nya saker att oroa sig över.

igår gjorde jag en person väldigt besviken, eller ja, två till o med.. först o främst min far, vilket jag hatar, jag hatar de överallt annat. jag skäms, riktigt mycket över att göra honom besviken. jag mår illa, av tanken på hur fel jag gjort. jag tycker alls inte om när vi bråkar, verkligen inte över skit grejer. tycker att allt är fel för de mesta, mellan han o mig. vi kommer inte riktigt överens nå mera, vilket är synd. jag har ju alltid varit pappas flicka, alltid pappas älskling, alltid ... men frågan är vart allt är påväg?

en sådan värdelös dotter kan jag väl inte vara, som förstör ett helt band imellan far o dotter? det är väl omöjligt? jag är ju snäll, o förståelig, ibland? jag kan väl inte ha låtit allt rinna ut i sanden, efter alla dessa år? är allt mitt fel? är de jag som har ställt till allt? är de aldrig han? när jag tänker efter, så är det bara jag, jag, jag ..

oj, vad ännu sämre jag fick mig själv att må, just nu.. är det verkligen så här illa? jag fick ju allt jag peka på förrut, är de så att jag inte gjort mig förtjänt av de nåmera? är de så? förlåt mig isåfall...

gjorde även en pojk jätte besviken igår, förlåt för det. men mina känslor är inte de samma, inprincip tillhör mitt hjärta någon annan.. allt är komplicerat, o de ber jag om ursäkt för. men jag trodde de skulle kännas annorlunda, egentligen, men tyvärr gjorde de alls inte de..

nu ska jag duscha, invänta lillebror o sedan bege mig till min finaste ewelina, där elin också befinner sig, då vi ska baka kladdkaka o prata skit :)

i love

... the way you lie!

ibland undrar jag vart fan världen är påväg? vart ska allt sluta? hur kommer jag sluta? hur kommer mitt umgänge sluta? jag funderar kring allt möjligt.

jag borde sluta fundera så mycket, för jag vet vart de leder, bara till dåliga saker. det finns inget bra med mitt tänkande gällande allt trams!

tycker det är himla tråkigt att jag kommit ifrån en bra vän.. tyckte vi gjorde allt tillsammans o bara var, det var helt underbart. kanske vart där känslor inblandade, som gjorde att allt blev fel? vad vet jag? men det är väl mitt fel, det också. men jag saknar han, hon, den, det, otroligt mycket. vi delade nåt speciellt, faktiskt. insåg efter helgen hur mycket han, hon, den, det verkligen betyder för mig o vilken stor plats han, hon, den, det har fått hos mig!

men allt förändras, även på bra sätt ibland. allt behöver inte vara negativt i mitt liv, faktiskt. det kommer ju andra dagar, fler chanser, bättre tider. det är bara att vänta på den rätta dagen, tills dess gäller det att hålla huvudet högt o humöret på topp, fast de alltid inte går.

jag är människan som ger, o oftast inte får något tillbaka, alltid. o imellanåt duger jag bara ibland. såna "vänner" har jag länmnat över axlen, även hur mycket det tog imot ett tag, men så fick de minsann bli.

jag sitter här, arbetslös o meningslös. men jag får vara lika glad för det. jag har tak över huvudet, mat på bordet o en pappa som bryr sig. en mamma också, kanske .. om hon bara hade ansträngt sig lite grann, för att bevisa det. sen kan man bry sig på olika vis, ja!

måste även säga att vallåkra i helgen, vart den bästa helgen på hela sommaren. ville aldrig att den skulle ta slut! det är såna stunder, man tar med sig in i graven! fy tusan, vad det behövdes o det vart värt vart ända krona!

från de ena till de andra, behövs mina ben rakas, mysigt :)

nu svalde jag sista klunken apelsin juice, o hade tänkt dejta kudden, enbart för skojs skull. jag har inte mycket mer att skriva, de är lite mer personligt isåfall.. det finns i mitt huvud, om inget annat!

puss o godnatt.

jag vill inget hellre

... än att vara nära dig!

har väl insett en aning vart jag står i ditt liv just nu, lite tråkigt. allt annat går plötsligt före, eller ja, han. men men, så är de väl att vara kär. problemet är bara att jag vet inte om de är värt att vänta på längre ..

ska jag bara få skit kastat rakt i ansiktet på mig? o att du ena stunden säger en sak, o andra gör du annat, för han säger det! om han hade bett dig hoppa framför ett tåg, hade du gjort det då? blandade känslor, överallt.

jag vet ju hur det är att vara kär, jag vet ju hur det är att vilja vara nära. men svek går över styr, vännerna kommer alltid i första hand, faktiskt! även hur mycket det tar emot, men man måste tänka på vad som kommer att vara kvar längst. det är alltid vännerna, alltid ..

men jag ska inte säga mer nu, håller det för mig själv faktiskt. inget hjälper ändå, så de får bli som de blir ..

jag vill ställa mig på ett udda ställe, där en klippa finns, med de största hav framför mig o skrika, skrika o skrika, för känslor på nåt vis, känns bäst att skrika ut. men, drömma kan man ju.

ibland står jag inte ut, för jag är galen i huvudet. jag vet inte vad jag vill, hur jag vill, varför jag vill, varför allt är som det är? aarh..

jag mår illa av tanken på hur komplicerat allting kan vara, hur många känslor som är inblandade i ett tankeställe?

veckan som komma skall, blir de förhoppningsvis jobb hos farmor o farfar!!!! om två helger drar vi till vallåkra!!