i keep dancing

... on my one!


jag är trött på allt, trött på att vara jag. jag tycker allt är tråkigt och jag vill hitta på nytt, resa, vara för mig själv, tänka o bara få vara!

om man bara kunde typ, låta allt vara för ett tag? lägga allt åt sidan o lådsas som ingenting? men de fungerar ju fan inte så, jag gör ju inget annat än att påminna mig själv om saker jag helst vill kasta bort.

jag saknar allt men jag längtar till nytt, kan man känna så? oj, jobbigt..

jag hatar lögnare, jag hatar oärlighet.. fan, allt borde ju mest vara perfekt, men jag visste att de alls inte kunde bli det. inte ens denna gången ....

...

ta mig någonstans långt borta,
ta mig till ställen där jag aldrig behöver vara ensam.
ta mig dit ingen annan finner vägen, mer än du&jag.

lämna mig inte ensam,
älskar mig mest, när jag förtjänar det som minst.
vi är mer än du tror, vi är en.

ta mig dit drömmar aldrig sviker & ta mig dit tårar inte existerar.
bevisa för mig att du älskar mig, och ge mig den kärlek jag behöver.
stanna hos mig föralltid, håll om mig & visa för alla att jag är din.

älskar du mig för den jag är, så varsegod - är här jag! this is me.

jag vill inte bli lämnad ensam, dessa ord kommer från mitt hjärta.
mitt sönder stampade hjärta, är ditt föralltid.
trots det så viskar det varje dag till mig; jag älskar dig, ted windeborn!

tiden går fort

... när man har roligt, men ändå förlänger ett gott skratt livet? ologiskt.


redan den tjugonde december, bara fyra dagar till julafton. jag minns hur lååång december månad var när man var liten, när man inväntade födelsedagen och julafton. jisses, vad livet och dess bemärkelse förändras med åren, skrämmande.


jag kommer aldrig bli vuxen, inte på min fritid iallafall! usch, det är så tråkigt. jag vill ju inget hellre än att känna längtan till något.


de ända jag känner längtan till nu förtiden är min ted, när jag inte har honom nära mig. så långt bort, men ändå alltid så nära! jobbigt, men sånt är livet. hoppas att sommaren går som planerat o att allt blir bra!


imorgon ska jag till stan o handla lite julklappar till ted, ska ha med mig lillasyster också. sedan stannar min ted hos mig tills på torsdag, då beger vi oss till broby för att fira jul med hans underbara familj! som jag tycker om dem, allihop! kan inget annat än att trivas.


idag är jag sjuk, snorar, hostar o hade feber inatt o imorse. men har knaprat bra med alvedon under dagen, så febern är inte lika hög nåmera! skönt.


pusssssssss

oops

... i did it again!

säger jag på min o brittans födelsedag. hurra, hurra, hurra!!

det är snö, o jag har äntligen öppnat lucka 7 i min chokladkalender! det är alltid de jag ser framemot i december, inte lucka 24! fast jag fyller meningsslösa nitton år, är det ändå min dag o jag är snart i fyrtio års krisen för fan!

jisses, vad tiden går fort o vad gammal man plötsligt blir. men jag ska på jobb nu halv ett, till halv fem. sedan kommer mitt hjärta o vi ska mysa lite grann!

får tacka för alla gratulationer jag har fått än sålänge, de finns ett par jag saknar ifrån.. menmen, de är alltid inte så enkelt.

min nya bil är på verkstad, o jag hoppas innerligen att jag får henne innan denna veckans slut! sååå spännande, har inte ens provkört henne ännu, väl är väl de när där inte var några bromsar!


jag tackar åter igen min far, för sitt arrangemang och sin positiva ställning till allt runt om kring honom!

jag har iallafall fått lite kläder, pengar o nagelförlängning som födelsedags present, dock i lördags, eftersom då firades jag hos min mor :) tackar för det, o jag får se vad dagen erbjuder mig!

pusss

always

... look on the bright side of life!


som om himlen bara rusar förbi mig? som om allt tomrum bara har fyllts på? som om ingenting, någonsin hade hänt? är de så? drömmer jag, eller allt är på riktigt?

är jag lycklig, mår jag bra? känns de rätt? något är inte som de ska iallafall, om de nu är bra eller dåligt, har jag inte en aning om? men jag antar att de är bra, eftersom jag känner mig hel, eller ja, helare..

skulle funnits en mätare, som kan mäta alla tankar o känslor o kroppen.. tror minsann att det hade stått ERROR på min, för jag är fylld av känslor, helt full proppat!

det känns bra, fast ändå knepigt? jag ska inte klaga, för de är inte varje dag jag har mått bra. men att både kunna äta, inte känna sig sämre än någon annan och att bara kunna vara sig själv! det är gult värt, helt klart! de var längesen allt kändes såhär bra..

jag trodde aldrig jag någonsin skulle få uppleva känslan om att vara älskad igen, att vara betydelsefull. "så liten på jorden" tänker jag alltid.. men för just dig, är jag allt. shit, vilken egoist jag känner mig som..

men jag antar att de är sant? dags att öppna ögonen o inse, att de går bra nu? jag ska kanske släppa lite på mig själv nu, eftersom de verkar som jag har insett att jag är något, för dig! mysigt, stickande, knepigt, härligt, omtumlande, ovanligt, underbart o fantastiskt, allt på samma gång?

ja, det går bra nu. din famn är den tryggaste platsen på jorden, där är jag säker. där kan ingen någonsin ta dig i från mig! hos dig är jag underbar, hos dig är jag stark! du övervinner allt, du har satt första priset hos mig, helt klart!

jag är stark hos dig, tillsammans med dig! visserligen har jag alltid varit en stark människa, som gått igenom mitt liv o de jag har upplevt. men det känns annorlunda med dig, verkligen. jag antar att de är en bra känsla, att känna så! ja, de är det, en jätte bra känsla, helt underbart!

jag minns den dagen, hur jag vände mig om o sa: han ska bli min man!
men jag slutar aldrig kämpa, för någonting jag verkligen vill ha. du är min, bara min! du anar inte hur bra du är, hur bra du får mig att må! du är helt underbar, finner inget annat ord som stämmer in bättre än perfekt!

från mina ögon, min synvinkel, kommer du alltid vara den finaste! o du kommer alltid ha första priset, från mitt perspektiv! vad vore jag utan dig, o vad vore du, utan mig?

jag älskar dig, ted windeborn!

i'm dancing

.. with tears in my eyes!

ibland blir jag lagom irriterad, eller kanske irriterad är fel ordval? jag blir så trött, tung o besviken, kanske lite ledsen? svarsjuka o jag, brukar alls inte vara några problem, varför i hela friden är de så nu då?

kanske är jag så fäst vid dig, så de har med det o göra? usch, vem vet.. men dum som jag är, är de jag själv som har snokat rundor o läst, så de är mitt eget fel. o jag vet att de är gammalt, så gammalt..

idag är de även en månad sen vi blev tillsammans, oj.. vart flyger tiden iväg? men samtidigt känns de som flera år, eftersom de känns som om vi känt varandra, så mycket längre?

jag är även sjukskriven till den 28 november, eftersom jag opererade foten igen, nu den 8 november. den 18 ska jag plocka stygnen. jag måste säga att denna operationen vart så mycket bättre än den förra!!

den förra vart jag tvungen att hoppa på kryckor o fick alls inte stödja på foten, på två veckor. men redan dagen efter jag gjorde denna operationen, skulle jag stödja på foten! så jag haltar fram imellan åt, men de går hyffsat bra för de mesta, faktiskt!!

känns bra, o jag hoppas de blir på rätt väga nu! så trist om de inte blir bra, då måste jag genomgå samma sak, en tredje gång. jisses, usch..

har även bråkat lite grann idag, vilket fick en liten mig, att bli väldigt ledsen o låste in sig på toaletten. usch, vad hemskt de är o se henne ledsen, de lilla livet. så liten o sårbar, vad hade hon gjort för att förtjäna att bli ledsen över att vi bråkade? nu när jag skriver vi, menar jag absolut inte ted! så ni inte uppfattar de fel!

får även köra automatare, de är rätt så coolt. vår nya batman bil, fräckt! men imorgon ska jag ge mig in på att köra passat, med släp! helt galet, så bra de kommer gå! ska hämta en chopper hos ted, som pappa ska ha!

ibland vill jag bara ställa mig o skrika rätt ut, hur i helvetes mycket du betyder för mig, o hur mycket jag älskar dig, du är mannen i mitt liv - pappa!

ted har tagit sin plats näst efter min pappa, så det så!

puss

rätt så

... nervöst!


kvart i åtta, imorgon bitti är jag på sjukhuset i hässleholm, för en operation. en till, ja, faktiskt! andra gången, en gång, är ingen gång, två är lika med noll!

jag är jätte nervös, men mams o mitt hjärta, följer med mig iallafall, o de är skönt! jag borde sova vid det här laget, jag vet. men varken hjärna, fot eller kropp instämmer! enbart mina tankar som tycker annat..

jag önskar just nu, att om jag väl lyckas somna, att jag inte vaknar imorgon. men, så blir de inte. kommer ha en jätte nervös mamma som väcker mig, de vet jag. hon har varit nojig hela dagen: glöm inte de, du måste göra de, de är viktigt, har du fixat de?

kan inte minnas att hon vart så här stissig, förra gången? kanske var hon, jag vet faktiskt inte. tänk vad tiden går fort, ett helt år sedan jag gjorde den första operationen? ojoj.

jag har sålt min bil idag, får ju ändå inte köra den på MIST tre veckor, så de var väl lika bra. men söt som min älskade pappa är, tänkte han på mig herromdagen, o har gått o köpt en automatare till oss, en riktigt fräck batman bil, må jag säga.

jag ska ragga ny bil, de veckor jag är sjukskriven, får ju passa på. en golf 3a får faktiskt bli nästa bil val. har ju haft passaten o två 740 nu. visst är de coolt med volvo, men inte de coolaste för min lilla plånbok.

även om jag har jobbat o slitit, har jag fortfarande inte fått någon lön, o inget tillfälle att få lämna konto numer osv.. nåja, har fått ett piss jobb, o jobbar gratis? nix, skulle inte tro de. säger upp mig, om de inte blir ändringar tills jag kommer tillbaka.

kan lika bra gå hemma, som att jobba, gratis. får ju ändå inga pengar. surt o fråga efter pengar hela tiden, menmen.. vad fan gör man inte då? måste ju kunna leva lite grann?

får se vad försäkringskassan har att säga i slutet på veckan också, om jag nu överlever morgondagen, vill säga!

men en fot mer eller mindre, spelar väl ändå ingen roll?!

har varit i ilnestorp ikväll, o fått träffa mina grabbar. jisses, vad roligt de var att se dem! så längesen.. så långt ifrån, men ändå så nära! oja..

nu ska jag faktiskt gå ner en runda, o strunta fullständigt i reglerna om att rökning efter 24.00 inte alls får göras, för jag är piss nervös nu. måste lugna mig lite grann.. kanske ta en sömntablett av mor, eller de kanske inte är bra? jag har ju inga utskrivna på mitt namn, så?

nae, john blund kommer väl till mig o min fot så småning om, hoppas jag?

puss

om du bara visste

.. hur stor plats du har satt dig själv i, hos mig!


jobbet fungerar väl okej, lite knepigt, eller ja, jätte knepigt, borde jag säga. jag är så rädd att göra fel hela tiden, vilket gör att jag inte vågar ge all energi o lägga manken till, hela tiden ..


menmen, de kommer väl flyta på bättre med tiden. trivs egentligen inte heller, men de kanske bara är nu i början? vad vet jag?


har minst sagt träffat världens finaste pojk, ted windeborn! att man kan bli kär i någon, på två veckor, borde minst sagt vara förbjudet. men jag är som fast klistrad hos honom, jag kan inte hjälpa det! det känns fantastiskt, iallafall! men ändå lite knäppt, lite kusligt? men skit i de, sålänge jag trivs med honom, är de inget att hänga upp sig på, o de gör jag verkligen! de vet han om, också!


alla grabbar borde vara som honom, då borde vartända tjej vara lyckligt lottad, o ha en annan syn på vardagen o ha något att längta att vakna upp brevid!


det bästa som finns, är att höra hans hjärta slå, att veta att han är hos mig. att få känna hans närhet, det borde alla få uppleva!!! fast inte med honom, för han är min!


hans familj är ju mer än underbar, de finns ju inga ord som kan beskriva dem! hade glömt hur de känns, att vara en ihopa sydd familj. de känns bra, att se att någon har en familj iallafall!


åker med dem till ullared ihelgen, det kommer säkert bli roligt :)


pussssssssssss

som om

... allt bara flyter på?!


jisses vilken vändning i livet jag har satt mig i idag, helt sjukt! vart på jobbintervju och ska jobba ihop med en assistet i nästa vecka, o se hur allt fungerar o hur man gör. sedan är det ju självständigt, när jag har lärt mig det som behövs.


jag kan inte förstå att meningslösa jag, verkligen har klarat av detta på egna fötter? tack till min farfar, som la ett gott ord för mig! resten har jag ju klarat själv, faktiskt.

usch, vad jag skäms över att skriva detta: men ffyyyfan vad stolt jag är över mig själv! trodde aldrig jag skulle skriva det, men jodå!!

vid halv ett tiden i eftermiddags, vart jag en osäker tjej på det mesta. men helt plötsligt fick jag upp ögonen för något jag inte trodde fanns. jag, alexandra gerdin, ska verkligen få kännä på arbetslivet o göra en människas vardag på ett bättre sätt?

shit, vilken fin människa jag är. jag ska klara av det här, verkligen. detta kommer ju bli super, helt kalas bra?!?!! stoltare över mig själv, har jag nog aldrig varit. folk som har misstrott mig, har äntligen haft fel o jag har vunnit!! helt fantastiskt!

jag hoppas med hela mitt trasiga hjärta, att min far är stolt över mig, de hoppas jag verkligen. för såhär har jag aldrig någonsin kännt i hela mitt liv.

fyfan, vad jag är bra!

silly boy

... so get out my hair, my hair!


ibland undrar jag om någon verkligen har ställt upp för dig, så mycket som jag gör. ifall någon har behandlat dig på bättre vis än jag, om någon har kämpat så mycket som jag, för att få dig att må på bästa sätt?

kanske är det det, vad vet jag? eftersom du aldrig berättar något, jag har inte en aning. kanske är de jag som egentligen borde få allt sådant tillbaka, utav dig? eller det har jag inte gjort mig förtjänt av? gör jag inte tillräckligt?

begär du mer utav mig, än vad jag själv orkar prestrera? det undrar jag också ibland. jag vet inte alls hur jag ska göra ibland, eftersom de känns som om du aldrig blir nöjd?

vem gör annars allt det här för dig, om inte jag? skulle jag sluta, hur skulle du göra då? inte för jag vill sluta, men jag behöver verkligen få lite bekräftelse ifrån dig, ibland iallafall?

någon gång ringer väl klockan hos dig också, så du inser vad du går miste om. det är inte min förlust, o jag tänker inte kämpa längre!

jag kommer alltid att finnas för dig, som jag gör idag. men ingenting kommer bli som innan ändå, oavsett vad. jag är smått trött på att alltid vara den som är strakast!

kanske är de därför jag ibland har en dålig dag, men de är absolut inte okej? medans du själv har ett humör som heter duga!? är de okej då? är de okej att få skit kastat rakt i ansiktet på en, när man själv inte gör annat än att ställer upp o är världens snällaste, o duktigaste?

jag menar inte att jag är perfekt, absolut inte, lååångt i från. men från min synvinkel, ifrån mina ögon, är du den som är perfekt! precis så som jag vill att allt ska vara, är du. men ändå säger mitt hjärta annat!?

jag väljer idag att följa mitt hjärta, absolut. det säger att jag längre inte ska kämpa, du har varit svårflörtad så de räcker. det spelar ju aldrig någon roll hur jag gör, eller vad jag gör. aldrig är de tillräckligt?

kanske duger jag? men hur ska jag kunna veta det, när du inte säger något? kanske tycker du att jag är knäpp? men varför skulle jag vara knäpp? jag gör ju bara de du ber mig om, är de fel? eller? ska jag trotsa, säga emot? inte alls göra som du vill? eller?

vad fan vet jag, som en kokong, där jag har min egna värld, där lever jag. precis som du inte vågar släppa in lite information till mig o min egna värld? för de finns ju stunder, där jag också mår dåligt ...

men de märker kanske du inte? bara i de stunder där de verkligen inte är något som tynger mig, då frågar du? då är jag sur, eller?! allså, aarh ..

du skulle bara veta hur jag vill lätta mitt hjärta, för dig. men lyssnar du? är du rätt människa att berätta saker för? är du den som skulle bry sig? har du ett svar på det jag vill ha sagt o frågat?

nej, jag vet inte .. antligen bryr du dig i mängder, o vill säga mig lika mycket som jag vill säga dig? men vi når inte fram till varandra, riktigt? som om något hindrar dig, som om någon säger åt dig, att du absolut inte ska säga mig det.

jag ser i dina ögon, att någonting finns där inne, en skam, en fråga, en hel uppsats om känslor???? vad fan som helst, något är det iallafall. men du vågar inte nå mig, du vågar inte..

litar du inte på mig? efter allt jag gjort o gör för dig? känner du att ingenting skulle vara som det är, om du berättade för mig, vad som tynger dig?

en liten människa på jorden, men med ett hjärta större än solen, de är jag!! medans du ser på varje dag, varje jävla dag, hur mitt hjärta bara fryser, mer o mer ..

som om solen någonsin skulle frysa till is? nej, men den blir plötsligt kallare då det är vinter, så lite fryser den nog? precis så, så fungerar jag.

när du ger mig tommar blickar o konstiga svar, blir det mer o mer vinter för varje dag. de går från sommar, höst, vinter o vår, precis som vädret, fungerar mitt hjärta.

detta är en märklig beskrivning, men lättast så att få de förklarat!

jobbintervju på onsdag!
heja mig.
puss

alexandra

.. gerdin!

det är jag, oavsett vad.

jag är bra som jag är, jag är en fin människa, på alla sätt o vis. jag är arton år fyllda, snart nitton! visst har jag förändrats mellan åren, haft de flesta stilar, gjort det mesta, o gått igenom så sjukt mycket.

sen att jag har kommit på fötter efter alla gånger jag har fallit, är mycket pågrund av min pappa! men vännerna har alltid funnits där, alltid stöttat o alltid kunnat prata med och om, så att säga.

det finns såå mycket i livet som jag ångrar, från början till slut. men gjort är gjort, o de går inte få de ogjort, även om man vill, men ångra kan man, glömma också. lägga de förflutna bakom sig! men hela tiden kommer de nya saker att oroa sig över.

igår gjorde jag en person väldigt besviken, eller ja, två till o med.. först o främst min far, vilket jag hatar, jag hatar de överallt annat. jag skäms, riktigt mycket över att göra honom besviken. jag mår illa, av tanken på hur fel jag gjort. jag tycker alls inte om när vi bråkar, verkligen inte över skit grejer. tycker att allt är fel för de mesta, mellan han o mig. vi kommer inte riktigt överens nå mera, vilket är synd. jag har ju alltid varit pappas flicka, alltid pappas älskling, alltid ... men frågan är vart allt är påväg?

en sådan värdelös dotter kan jag väl inte vara, som förstör ett helt band imellan far o dotter? det är väl omöjligt? jag är ju snäll, o förståelig, ibland? jag kan väl inte ha låtit allt rinna ut i sanden, efter alla dessa år? är allt mitt fel? är de jag som har ställt till allt? är de aldrig han? när jag tänker efter, så är det bara jag, jag, jag ..

oj, vad ännu sämre jag fick mig själv att må, just nu.. är det verkligen så här illa? jag fick ju allt jag peka på förrut, är de så att jag inte gjort mig förtjänt av de nåmera? är de så? förlåt mig isåfall...

gjorde även en pojk jätte besviken igår, förlåt för det. men mina känslor är inte de samma, inprincip tillhör mitt hjärta någon annan.. allt är komplicerat, o de ber jag om ursäkt för. men jag trodde de skulle kännas annorlunda, egentligen, men tyvärr gjorde de alls inte de..

nu ska jag duscha, invänta lillebror o sedan bege mig till min finaste ewelina, där elin också befinner sig, då vi ska baka kladdkaka o prata skit :)

i love

... the way you lie!

ibland undrar jag vart fan världen är påväg? vart ska allt sluta? hur kommer jag sluta? hur kommer mitt umgänge sluta? jag funderar kring allt möjligt.

jag borde sluta fundera så mycket, för jag vet vart de leder, bara till dåliga saker. det finns inget bra med mitt tänkande gällande allt trams!

tycker det är himla tråkigt att jag kommit ifrån en bra vän.. tyckte vi gjorde allt tillsammans o bara var, det var helt underbart. kanske vart där känslor inblandade, som gjorde att allt blev fel? vad vet jag? men det är väl mitt fel, det också. men jag saknar han, hon, den, det, otroligt mycket. vi delade nåt speciellt, faktiskt. insåg efter helgen hur mycket han, hon, den, det verkligen betyder för mig o vilken stor plats han, hon, den, det har fått hos mig!

men allt förändras, även på bra sätt ibland. allt behöver inte vara negativt i mitt liv, faktiskt. det kommer ju andra dagar, fler chanser, bättre tider. det är bara att vänta på den rätta dagen, tills dess gäller det att hålla huvudet högt o humöret på topp, fast de alltid inte går.

jag är människan som ger, o oftast inte får något tillbaka, alltid. o imellanåt duger jag bara ibland. såna "vänner" har jag länmnat över axlen, även hur mycket det tog imot ett tag, men så fick de minsann bli.

jag sitter här, arbetslös o meningslös. men jag får vara lika glad för det. jag har tak över huvudet, mat på bordet o en pappa som bryr sig. en mamma också, kanske .. om hon bara hade ansträngt sig lite grann, för att bevisa det. sen kan man bry sig på olika vis, ja!

måste även säga att vallåkra i helgen, vart den bästa helgen på hela sommaren. ville aldrig att den skulle ta slut! det är såna stunder, man tar med sig in i graven! fy tusan, vad det behövdes o det vart värt vart ända krona!

från de ena till de andra, behövs mina ben rakas, mysigt :)

nu svalde jag sista klunken apelsin juice, o hade tänkt dejta kudden, enbart för skojs skull. jag har inte mycket mer att skriva, de är lite mer personligt isåfall.. det finns i mitt huvud, om inget annat!

puss o godnatt.

jag vill inget hellre

... än att vara nära dig!

har väl insett en aning vart jag står i ditt liv just nu, lite tråkigt. allt annat går plötsligt före, eller ja, han. men men, så är de väl att vara kär. problemet är bara att jag vet inte om de är värt att vänta på längre ..

ska jag bara få skit kastat rakt i ansiktet på mig? o att du ena stunden säger en sak, o andra gör du annat, för han säger det! om han hade bett dig hoppa framför ett tåg, hade du gjort det då? blandade känslor, överallt.

jag vet ju hur det är att vara kär, jag vet ju hur det är att vilja vara nära. men svek går över styr, vännerna kommer alltid i första hand, faktiskt! även hur mycket det tar emot, men man måste tänka på vad som kommer att vara kvar längst. det är alltid vännerna, alltid ..

men jag ska inte säga mer nu, håller det för mig själv faktiskt. inget hjälper ändå, så de får bli som de blir ..

jag vill ställa mig på ett udda ställe, där en klippa finns, med de största hav framför mig o skrika, skrika o skrika, för känslor på nåt vis, känns bäst att skrika ut. men, drömma kan man ju.

ibland står jag inte ut, för jag är galen i huvudet. jag vet inte vad jag vill, hur jag vill, varför jag vill, varför allt är som det är? aarh..

jag mår illa av tanken på hur komplicerat allting kan vara, hur många känslor som är inblandade i ett tankeställe?

veckan som komma skall, blir de förhoppningsvis jobb hos farmor o farfar!!!! om två helger drar vi till vallåkra!!

take me

.. as i am!

har tillbringat två nätter i danmark, är inne på den tredje nu! tillsammans med min finaste ewelina o hennes underbara familj! idag har vi varit på legoland, det var jätte mysigt - ösregnet som kom!!

nu framåt kvällen har jag haft lite kvalitets tid över, till att fundera lite. jag är lyckligast i världen, fast ändå inte. allt känns bra som tusan, men ändå känns allt knäppt.

jag vet inte riktigt hur jag ska behandla vissa situationer som uppstår imellan åt. vad ska man tro, vad ska man göra o varför ska man ens fundera på sånt skit? jag funderar på för mycket, onödiga saker också.

trivs iallafall suuuper hos grabbarna i köpinge, helt klart! fast de märks ju att man har varit i från dem nu nån dag, de e faktiskt jobbigt! tråkigt om inget annat!

fått en ny bil också! en annan 740, fast 92a. det är helredit, vit är den också! tackar min far för det, fast jag inte förtjänar det!

pusspuss

för jag har tagit studenten

.. fyfan, vad jag är bra!

nåja, det var ett tag sedan jag tog studenten, ja. men har inte skrivit efter det. det bästa var att min far var det första jag fick se när jag hade sprungit ut, det betyder verkligen mycket för mig. grät gjorde jag, men jag var gladare än någonsin!

midsommar firades igår, på ivö. jätte trevligt, faktiskt! tack alla, som gjorde den värd att minnas! ikväll är grabbarna med oss, hos ewelina! vi ska en runda till stan strax, kolla läget! sen ska vi hit ikväll igen, o mysa med en film!

because you're mine

.. i walk the line!

måste få tacka för går dagen, iallfall. riktigt trevligt, man behöver inte göra mycket för att få en oförglömlig kväll med grabbarna från köpinge :)

imorgon har jag ingen lektion, härligt! då ska jag följa med min fina ewelina o klippa sig, sen på fredag har jag fått ledigt, ska uträtta ett ärende i kristianstad o jag är jätte nervös. jag hoppas på det bästa, eftersom jag egentligen inte är så insatt idetta, inte utan stöd iallafall.


ihelgen skulle vi åkt till fogdakär (stavning?) med grabbarna, perra o ewe! men de verkar inte bli av, tråkigt. nästa helg ska jag köra fin bil på hässleholms crusingen, ojoj!

nu ska jag minsann platta mitt oranga hår, sen kommer snygge perra!

like a falling star

.. down, down.

har nyss färgat håret, o fyfan vad orange hårig jag är. lillan hjälpte mig, o de vart snällt! tack för det, snorunge.

har spenderat helgen i köpinge, o igår crusade vi fin bil! riktigt trevligt, tack för det!

köpte mig en 740 i onsdags, roligt, så länge det varade iallafall. hade den i ca 2,5 timme, sen gick skiten åt helvete, mindre roligt. ska lämna bort henne imorgon, så hon kan bli lite piggare igen, sen är det rolla i helgen som gäller, med grabbarna! skit nice.

jag körde en sväng själv innan idag, fan vad mycket jag hann tänka på då. jag behövde nog det, lite avkoppling från omgivningen, men annars är väl allt okej. fast på onsdag får jag väl se om mitt liv blir tillökning, eller vad som händer.

ska strax tvätta bort mina 20 liter inpackning och gå bort till ewelina o se en film, sen är de skolan som gäller imorgon. har ett prov i psykologi, roligt, dock har jag inte pluggat så bra, får ta de hos ewelina!

måla naglarna lite grann nu, sen bege mig till duschen, sedan till min ewelina!

från hjärtat

.. till det som betyder mest!

jag har insett vilken värld jag verkligen befinner mig i, men jag känner inte mig själv. har har verkligen kämpat, till varje sekund nu, men det lönar inte sig ett dugg. jag blir så besviken, när jag bara finns, finns, ställer upp, ställer upp o inte ens kan få ett ärligt o rakt svar på en simpel jävla fråga tillbaka.

det handlar om att ge och ta, detta fungerar inte längre. alltid är det jag, jag, jag. men lik förbannat blir de inget vettigt tillbaka, aldrig. jag är för snäll, helt enkelt. jag finner ingen mening i att lägga ner mer energi på det nåmera.

vet iallafall att du har förändrat mig på så många sätt o vis, både bra o dåliga. det uppskattar jag, verkligen. är oehört tacksam för de stöd du gav mig, de lilla som var sååå betydelsefullt för mig. det är svårt att tro, men det är så jävla sant, det skrämmer mig själv imellan åt.

igår far jag och pappa rundor här o var, kollade på bilar o bara var! helt underbart, men tyvärr hittade vi inte min dröm kärra igår. ska vidare mot mörrum idag, antagligen, så får vi se vad jag tycker o tänker om den kärran! hoppas den är något att ha, vill verkligen ha en bil idag. eftersom han åker imorgon, igen.

så åter igen, lämnar han mig här i sverige med alla problem o allt som tynger mig hela tiden. men jag klandrar honom inte, han förtjänar att komma bort från detta möget, om någon.

ber om ursäkt för allt som jag förstört på din egna bil, eftersom han kommer hem o är ledig i tre dagar, o får lägga ner dem dagarna på att städa upp skiten efter mig. lite tråkigt att de är så, men jag har bett om ursäkt, mer kan jag inte göra. jag älskar verkligen honom, över allt annat. det finns ingen som han, ååh!!

sitter just nu i min säng, lyssnar på musik, o vet inte riktigt på vilket humör jag är faktiskt. det känns någorlunda okej idag, men ändå är jag lite nere. men jag tror jag behöver denna stunden i min ensamhet, till att tänka. men jag hatar att tänka, eftersom jag tänker på saker som brukar göra min vardag, ännu mer förvirrande.

hade jag orkat, hade jag städat mitt rum. men nej, på städhumör vart jag heller inte. så det är lite upp o ner, känner även att ett leende dyker upp på mina läppar imellan åt, beroende på vad för låt som dyker upp i min spotify lista!

som musiken påverkar mitt liv egentligen ..

i only wanna be

.. with you!

vaknade hos en vän i morse, jätte trevligt. men jag var snabbt där ifrån, eftersom pappa skulle använda bilen. väl framme hos pappa, fick jag en kram o kli på ryggen. precis vad jag behövde, pappa mys!! som jag har saknat honom.

vi körde till sölvesborg där vi köpte oljefilter, något till spolarvätskan och sedan beställde vi en tid till att byta rutan. körde även inom lasses för att köpa mat, det är riktigt pappa mys det dära! sedan var vi i huset o kollade läget, sedan körde vi till lägenheten igen.

trodde jag skulle få bilen servad idag, men nej, imorgon vare visst! så jag har ingen bil idag, därför dricker jag en öl nu, trevligt, i min ensamhet. men tillsammans med musiken, är jag aldrig ensam, jag älskar musik!

det kommer bli riktigt nice i huset, jag känner det på mig. det är jätte fint nu, bara småsaker kvar att fixa med! bestämde även med min pappa att vi skulle köpa party tält till min fest, en grill också o mat!

imorgon har jag förhoppningsvis bil, bra! då tänker jag vara nykter, ja! verkar bli en hemmakväll idag? men de är jag inte sugen på, vill bli redlöst onykter o göra bort mig, så man inte minns de dagen efter!

sneglar ofta på min arm, jag brukar fnittra till då. eftersom meningen med den tauteringen alltid kommer hålla i sig, det finns ju ingen annan mening i den. förutom att låten är jävligt bra, ja. så det kan vara min förklaring på senare tid.

men sedan i januari har jag lärt känna en helt fantastisk människa, ja! en gång var han min, enbart! men idag är han min vän, liksom alla andras. men jag undrar hur jag kommer känna när han hittar någon annan att dela sitt liv med.

skit i de nu, pallar inte böl inlägg idag. är på topp, har fått träffa pappa! fan, som de behövdes!

fuck you

.. idiot!

jag är så jävla irriterad, du är så jävla sjuk i huvudet. vad fan vet du om mitt liv, vad jag gör o inte gör? du behöver fan inte lägga dig i det jag gör o inte gör. så innerligt trött på ditt gnäll, tjat o skrikande! du förtjänar inte att vara en del av detta, en del av mitt liv. jag hatar dig!

jo, så irriterad är jag just nu och det har sina anledningar faktiskt. jag är så trött på allting, jag vill bara bort här ifrån. när min skola är slut, skiter jag istort sett i vilket, bort ska jag iallafall. orkar inte med allt jävla gnäll, när man för en gångs skull är hemma.

det är inte såhär en familj ska vara, för det tåls inte ens att kallas för familj. jag har fan tröttnat, är så jävla less. att ni redan vet hur fan läget ligger i psyket, behöver du fan inte göra saken värre.

hade jag varit tillräckligt stark att klara mig själv, hade jag gjort de för lääängesedan. men jag har varken pengar, tillgång eller annat till det. jag tänker fan inte krusa längre, jag skiter i det nu.

skicka ut mig, gör det, gör vad fan ni vill. men slippa mig, ska ni iallafall få göra. blir så besviken, på det som en gång var min familj..

idag är det ingenting mer än tomma ord, skrik och idiotförklaringar gällande allt o ingenting. önskar att världen vore lättare att göra något åt, eller ja, samhället överhuvudtaget.

önskar också att DU skulle insett från början, att allt blivit fel o gått över styr. jävla dig, aaaaaaaaaarh!!!

var tvungen att skriva av mig, hej.

ge mig lite mer

.. av det som varit!

haft nästan två helt underbara veckor nu på senaste, faktiskt. tillbringat dem tillsammans med honom, fast bara som vänner, det känns bra. fast i lördags natt bestämde jag mig för att inte vara ivägen för honom nåmera. mina restrenade grejer ska hämtas hos honom inom snarast, ja!

nu menar jag inte att vi är ovänner eller något sådant, jag tyckte mest att hans variation gällande allt lät lite jobbig för honom, och jag ska inte förstöra någonting för honom, eftersom han förtjänar det bästa!

tyvärr, eller ja, inte tyvärr kanske. har jag iallafall fått ett par vänner genom honom, som kommer bli lite tråkigt att bara kasta iväg sådär. det blir så mycket på en och samma gång, usch. men det ska väl gå o lösas det med, med tiden faktiskt.

blev iallafall en tio öring klokare efter lördags nattens diskussion, vilket känns bättre för mig också, ja!

hade en underbar helg också, för den delen! fredagen spenderades på biljard med trevligt folk; mattias, natalie, hampus, christoffer och christian! riktigt trevligt, faktiskt, tack för den! lördagen spenderade jag i färlöv, sedan vidare till stan. jätte trevligt det också, tack för den!

har även planerat min valborg, ska festa i gärdsköpinge, det lät som en underbar plan, faktiskt! sedan blir det väl att vi stannar där över natten, om i fall vi inte får för oss att ta med cyllarna o cyklar till åhus under nattens gång! det kommer bli nice.

imorgon ska jag även köpa mig en ny jacka o en klänning till studenten, för det är snart dags! peppad till tusen, faktiskt.

nix, nu ska jag bege mig, för att strax passa barn, ååh, som jag vill ha mina egna barn nu!!

pusssss

i'm going down on my

.. on my knees for you!


jag gillar läget, fast ändå inte. känns helt underbart att vi kan umgås o ses som vänner, att vi kan skratta o ha roligt, trots de ändå inte är vi. men eftersom jag aldrig känt dig som min vän, uppskattar jag verkligen det.

jag är säkert en bättre vän, än flickvän. har aldrig känt efter o aldrig fått höra något om det. men jag inser att vänner har man inte för många utav, verkligen inte!
jag tar vara på varenda sekund tillsammans med dig, som min vän. för det får mig att må bra, att vara nära ..

att ha dig vid min sida, att veta att du alltid bryr dig, o finns för mig, fast på ett olikt vis, de som var innan. men jag klagar verkligen inte, för det finns inget bättre än att vara i din närhet.

jag mår verkligen bra, fast ändå dåligt. jag ser tillbaka o tar med mig det som varit bra, för det får mig att orka stå på egna ben. det låter som jag har varit gift i 67 år, fast de handlar om ett tonårsförhållande på ca 3 månader. men så mycket jag verkligen har kunnat prestera fram med hjälp av honom, så jo, jag är fäst!

vill tacka ewelina evekull, för du alltid är vid min sida. för att du alltid tar emot mig när jag faller. jag vill tacka dig, för att du är du o för att du alltid är hos mig och med mig, dygnet runt. jag är så rädd att vara ensam, eftersom jag skämmer mig själv imellan åt. därför tackar jag dig, min finaste ewelina, för att du alltid står ut med mig, dygnet runt!

visst bråkar vi, men det ingår. jag är evigt tacksam för ditt stöd, o din hjälp. jag älskar dig, med hela mitt hjärta! tack, tack för att du är du o för att ingen annan är som du. min ängel, min andra halva. som du har satt betydelse i mitt liv. jag älskar dig, det ska du veta.

bilen står även stilla tills min far kommer hem, eftersom den ska servas. det är bra, men ändå tråkigt. har man väntat i 18 år på att få köra bil, borde man få köra bil i 18 år! haha, ne nu kryddade jag. men de kan vara trevligt att vara utan den, faktiskt!

puss o godnatt, eller ja..
ska vara vaken tills kl 4, då vi ska kolla på ett tvprogram!

everything that i do

..reminds me of you!

antar att de är positivt, faktiskt! det är skönt att vi kan vara vänner, o förhoppningsvis umgås lika ofta som vanligt! men de är så jävla jobbigt, eftersom jag var så fast. men jag får tänka positivt, gällande allt nu.

jag tar med mig det som var bra, vilket allt i stort sett var. det är jag glad över, lyckligas i världen, som fick dela något med dig. sedan hur andra såg på saken, eller ansåg sig tycka o tänka, gav jag fan i. men jag har tagit med mig det som varit bra, eftersom det betyder jävligt mycket för mig, för det förändrade en så stor del hos mig.

synd att de inte kunde vara så föralltid, men visst, ingenting varar föralltid, det har jag insett sen jag gick ur förhållandet på 1,5 år. visst var jag lycklig då, men jag blev inte så bra behandlad.

men i ca tre månader blev jag behandlad som en prinsessa, vilket jag faktiskt få säga att jag förtjänade. fan så bra, att vara positiv gällande mig själv för en gångs skull!

denna söndags kväll kom jag hem vid nio tiden, till min mor. har varit nere o pratat lite skit med min syster, o nu ligger jag i sängen, måste säga att de känns förjävla bra! inte sovit hemma på ett bra tag, minns inte sist faktiskt.

jag antar också att "gå vidare" för honom, betydde att han hittat någon annan. visst, de förtjänar han, eftersom jag bara vill hans bästa. det satt som pricken över i:et när jag en gång skrev till honom att jag visste att han ville ha något långvarit, men kanske vart de inte med mig.

jag hade så rätt så, så jag antar att en annan lycklig flicka förtjänar honom! jag säger inte att jag inte är svartsjuk eller avundsjuk, för det är jag. men kanske är de bäst att hålla de för sig själv? eller ja, jag skrev ju de här nu så, nu vet ni.

men har iallafall fikat med lillebror, ewelina o honom idag. hampus o dennis höll oss sällskap, mycket trevligt. känns bra, att vara vänner! även om de inte är de jag egentligen vill, så är de bara till att gilla läget.

sleep well, cykel ställ!
puss

det fixar sig

.. tillslut?

har inte en aning om vad som komma skall, i mitt liv faktiskt. jag är bara en smula förvirrad, o tycker att allt känns meningslöst, kanske är de en period nu bara?

jag behöver kramar, kärlek o omtanke! visst finns det, på omvägar! borde man inte bara kunna gå den enkla vägen? men anser m att den enkla vägen, inte är en lösning på detta, så är de bara att acceptera.

jag ska faktiskt lösa det mesta, o medicinen har slutat verka, vilket jag verkligen inte uppskattar, de var ett tag sedan, men har inte uppdaterat mig så väl gällande det.

har också funderar på att läsa vidare, till socionom? det verkar intressant, eftersom jag inte har några svar på mina egna problem, o ingen annan heller. men kanske kan jag då lösa andras?

ne, vafan.. de mesta är rätt komplicerat, men de är väl inget ovanligt i min förvirrande värld?

vet heller inte om jag har skrivit att jag har tatuerat mig, men de har jag. på underarmen "your guardina angel". den gjordes av en speciell mening, faktiskt! anledningen var mest att det är en speciell låt för mig, som kommer hela tiden följa med mig i livet. o även kommer den alltid påminna mig om en speciell person.

jag har även fått en spricka i pappas ruta på bilen, att folk inte kan hålla sig till sitt. trist, eftersom jag hade tänk hålla den i fint skick, efter allt mög som hänt med den.

jag uppskattar de få stunder jag får spendera tillsammans med m, verkligen. men vad som komma skall, har jag inte en blekaste aning om. lite trist, för jag är så förväntansfull, kanske i onödan?

jag hade även tänkt att ta en tripp till min kära moster, så snarast ekonomin räcker till. så det blir en helg i malmö city, om det låter som en bra plan, för henne!

vill även till rinkaby o träffa en liten fis, o dricka kaffe med min kusin! det hade varit trevligt, o behövande att prata lite skit! inte varje dag det råkar hända, tyvärr!

sitter i skolan nu, ska ha psykologi strax. så det är väl lika bra att avsluta detta inlägg nu, eftersom jag inte finner fler ord att beskriva mina känslor med/på eller i.

puss o kram, hela dan!

do you remember

.. ?

nåja, har iallafall klippt o färgat håret. för ovanlighetens skull, blev det svart, vääldigt svart o lila! ovanligt att se sig själv i speglen, men fyfan så snygg jag är!

tackar malm för en trevlig helg, vilket uppskattades stort! visst blev de som de blev, här o var. men det var roligt, dem stunderna som inte vart tråkiga, absolut!

jag vill att de ska bli onsdag, nu! jag är så jävla förväntans full, jag har till och med köpt något löjligt, men skit i de!

ska strax ner till min pappa, i nymölla! tusan som jag har längtat, men tyvärr åker han imorgon igen. jag har även lyckats få en spricka i hela rutan på pappas bil, så förbannat tråkigt, att folk inte kan ta reda på vad som är vems, o varför dem ska vara så jävla omogna? över en fika, men min finaste ewelina, som tog ca. en timme. så himla tråkigt! men jag hoppas vi kan fixa det, verkligen!

ska ner till pappa som sagt, prata lite skit o se vart det mesta leder. slutar väl i tårar, om jag känner mig själv rätt. eftersom att han är mitt allt, o som jag ska kramas!!

så simpelt

.. men ändå så svårt

åter igen en uppdatering, eftersom jag måste meddela att jag faktiskt varit på bio idag! men ewelina, lillebror o rozsa! vi kollade på "farsan" det var rolig, o jag fick mig ett par förtjänta skratt!

annars har dagen idag, inte varit jätte bra. varit anmält deppig o sur idag också, men det är väl förståeligt? alltså det känns så konstigt, efter en så "kort" tid, o jag är som spikad? men det var något speciellt med honom, som han brukade sa till mig, men ne då..

men efter en sån "kort" tid, finns det så mycket som påminner mig om dig, oss, allt .. det kan vara allt från ett ställe, till en låt? vafan, ska jag aldrig bli överens med mig själv igen eller?

ska jag behöva sticka till en annan värld för att komma över något som egentligen ska kunna kastas bort som en liten pappersbit? men ne, så ska de inte gå till.

jag vill egentligen bara glömma allt, men vill ändå ha med mig det som varit bra, vilket istortsett allt har varit. men jag är glad över att det tog slut på det viset de gjorde, nu menar jag inte glad, glad. men jag är lättad över att de inte slutad med otrohet, slagsmål eller annat.

inte för jag fick så klart för mig varför, men det räckte väl det lilla jag fick till svar för att inse att livet inte är så jävla lätt längre.

jag väntar på samtal från läkaren, för att sedan se vad som kommer att komma skall. om jag ska operas eller vad de nu blir. kan stolt säga att jag kämpat mig i massor av mat de senaste två dagarna, o fått behålla det, tråkigt nog kan jag också säga att de är pga medicinen jag fick.

uppskattar allt folk som bryr sig, frågar o bara finns, de gör jag. men ibland blir de lite för mycket, jag vill inte framkomma som en dålig människa, men jag vet att jag kan vara otrevlig, då ni bara vill visa att ni bryr er. tack så hemskt mycket, iallafall, allihop!

min pappa kommer hem imorgon, det känns underbart. jag behöver pappa kramar, kli på ryggen o pappa råd! men snart är de dags, att ens inte ta del av det. snart får man ta ALLT i egna händer.

egentligen fattar jag inte varför jag bloggar, men jag gör de för de känns bra. någonstans måste mina känslor o tankar slängas av? fast dem sitter som berg i både huvud, hjärta o själ.

tackar er som läser, vilka ni nu är. tråkigt nog kan jag inte se vilka, hur många, när, var o hur som besöker min blogg. det är faktiskt lite trist!

eftersom alla i min klass är i stockholm, o inte jag. så kan jag ju unna mig att vara vaken ett tag till. det är också väldigt trist, att jag inte fick åka med.

when the drugs don't work

.. you can high on life

efter massor timmar på akuten, blodprov, ingen sömn, förvirrande tankar och bara massa kräk, blev mitt liv även ännu värre, vilket jag trodde var omöjligt egentligen.

någon som har satt så stor betydelse i mitt liv, någon som verkligen hade blivit något jag såg framemot, någon som jag verkligen tyckte jätte mycket om, gjorde min kväll i stort sett till ett helvete.

när jag mådde som sämst, blev allt plötsligt ännu sämre. men jag mådde verkligen bra tillsammans med honom, det förnekar jag inte en sekund. jag vet om att jag är en jobbig människa, men jag vill bara visa att jag bryr mig, verkligen.

men allt blir fel, oavsett hur fan man än gör, blir de alltid fel för någon. men jag får väl helt enkelt rädda det lilla av mig själv nu, det är som vanligt. när allt faller på plats, rasar det igen.

det är tur att jag har världens visaste far, som hela tiden stöttar mig, genom att alltid ge mig kloka svar, på alla mina dumma frågor. fast jag vet att svaren han ger mig, aldrig blir så, så ger det mig förhoppningar, genom att bara höra det.

lämnade över en påse kläder, o en dosa snus till pojken jag trodde var "mannen i mitt liv" om man bortser från pappa! men det var antagligen sista gången jag såg honom, på ett sådant vis.

sitter just nu fundersam, orolig, förnedrad, besviken, ledsen, ovillig och frånvarande i min soffa.

jag tänkte också när jag körde bil innan, där allt var mörkt i hela bromölla, eftersom inga gatulampor fungerade här ikväll, konstigt, men ändå läskigt. jag tänkte att jag kanske vill ha för mycket bekräftat ifrån min pappa, de kanske är fel? men jag vill alltid veta, så allt är okej, från honom.

jävligt konstigt, o folk retar sig säkert på det, som fan. men tyvärr, så är det. och det ska ändras på, jag ska göra som jag själv vill nu. dags att bli frisk, för det första, sen får det ta den tid det tar.

visst hade pojken, som har så stor betydelse imitt liv, hjälp mig på fötter som ingen annan någonsin gjort, de vill jag tacka för, verkligen. visst hade det varit lättare att ta tag i livet, med honom vid min sida, men tyvärr blir det inte så.

jag får stå på samma ställe, som för ca. 3 månader sedan, igen. tråkigt nog, o väldigt ledsamt att veta om det själv också. sen att jag inte kan påverka det, gör mig ännu mer kornfundersam.

var även en runda på UKM och kollade idag, skulle jobbat där, men eftersom sjukhus natten inte bjöd på många timmars sömn, orkade jag inte gå upp idag. brukar aldrig ha problem men att stiga upp, men jodå, givetvis idag. kanske förståeligt, men inte i min värld. där spelade även två tjejer "your guardian angel" på gitarr och sjöng, vilket gjorde att tårarna verkligen inte gick att hålla tillbaka, trist.

det är tråkigt att allt, alltid går ut för, när allt för en gångs skull falla på plats. det är också trist att behöva må som jag gör, fast ingen kanske förstår hur jag mår egentligen, för de gör inte ens jag själv.

men jag ska ta tag i detta nu, bli frisk! inte bara för mina föräldrars skull denna gången, utan även för min egen. men visst, inte vill jag gå upp dem 30 kg jag har lyckats gå ner, även om de varit på helt fel vis, men de känns ändå bra!

avslutar mitt inlägg här, även om de finns så mycket mer att skriva. men det ska orkas läsa också, om nu någon läser, vad vet jag. sålänge jag får skriva, känns de bra iallafall. som sagt tidigare: tankarna kommer lättare genom fingertopparna än ur munnen.

when you're gone

...the pieces of my heart are missing you!

allting i mitt liv börjar gå åt rätt håll, verkligen. jag har kunnat käka som jag ska i en vecka ungefär, lovely! jag har också börjat söka jobb, ett par stycken. tjugo sökta igår, två idag.

hade utvecklingssamtal idag, det gick verkligen bättre än väntat, vilket känns underbart. visst har väl allt sina motgångar, men vafan, det tillhör ju vardagen?

måste få tacka världens finaste pojkvän, för allt stöd, för allt "tjat" som tillslut har blivit bra. jag tackar dig för ditt mod, din styrka, din utstrålning och ditt tålamod. jag är så glad att jag har dig, det ska du verkligen veta.

du förtjänar det bästa, jag gör allt för att du ska må bra, jag kämpar varje dag, för din skull. det är din förtjänst, att jag har kommit så långt i det som var så svårt. du har verkligen hjälpt mig att gå emot alla problem, på ett annat vis.

tack, för att du är du och för att du har ställt upp så pass mycket, att jag kunnat ta mig på egna fötter någerlunda igen! jag försöker räcka till så gott det går, o jag vet att jag inte är perfekt, men insidan o känslor - det har jag, det är en sak som är säkert!

... mattias nilsson, du är allt och lite till! ♥

onödigt

.. men behövs skrivas om, de också!

sitter barnvakt just nu, åt två fina barn, de sover så sött :)

eftersom jag är helt ensam här, har jag lite tid över till mig själv, att kunna tänka, fundera lite på allt möjligt. jag kan sitta o stirra hur länge som helst på alla saker i stora rummet, där jag befinner mig just nu.

jag tänker på om jag också skulle få vara "vuxen" någon gång, att kunna inreda min egen lägenhet/hus. om jag en dag skulle natta mina egna barn, titta på tv med min "sambo, man, pojkvän, osv .."

allt känns bra hos mig nu, inut mig, jag behöver detta o jag förtjänar det, så innerligt. tråkigt nog har jag längtat hela veckan efter min älskling, som har befunnit sig i stockholm som sagt. skulle ha hämtat han i kväll, i hässleholm, men ne, alla tåg är försenade, inställda, osv. tråkigt som tusan, faktiskt.

jag hade väntat på honom, längtat efter att han ska hålla om mig.. men får se allt från den ljusa sidan, han kommer hem någon gång iallafall! sen om de blir imorgon, eller till helgen, det återstår totalt att se!

har även varit i skolan idag, första gången på ca 14 veckor, de kändes bra faktiskt. äntligen lite rutiner i vardagen igen, men jag blev snabbt trött på det. men vad gör man? det är bara till att bita ihop, i alla lägen.

kollar på något program på tv också, kan inte komma på vad de heter. men där dem letar upp sina föräldrar, syskon osv .. rätt känsligt, kan tänka mig vilken börda de är att leva utan att veta någonting om sina föräldrar, sen en dag bara få träffa dem, o se att dem mår bra, o bara se hur lättnaden i ögonen försvinner från dem. det är som ett svart hål från början, sen blir de plötsligt fyllt av glädje o lycka..

fan jag känner mig gammal o dum som skriver sådant, men de stämmer faktiskt! de är aldrig fel o tycka som man själv vill. fyfan, om alla människor skulle tycka lika dant?

men natten kommer jag vara spikad vid telefonen, för att se när mitt hjärta hör av sig, om han hör av sig, om hur allt har gått osv. jag hoppas på de bästa, verkligen!

känner mig väldigt usel som har förstört pappas bil också, men men .. de kunde väl hänt även den bästa, som sagt tidigare?! men vem vet .. har iallafall bett om ursäkt, de är ju dock de minsta jag kan göra, finns inte så mycket mer att göra.

måste även tillägga att jag har förbannat ont i hela mitt ansikte, det går inte att beskriva. använde några dagar i rad ett medel mot finnar, som becka hade hemma. dum som jag var smörjde jag de i hela ansiktet, då du bara ska använda den på finnen du har. menmen, eftersom jag inte är så smart, är jag nu uttorkad i hela ansiktet, o sen vart jag o solade på de igår, vilket ansiktet verkligen inte uppskattade, heller. så jag stod i duschen ett bra tag idag, använde babyolja i ansiktet ca. 4-5 gånger, de sög ju åt sig så de var sjukt.. men inte hjälpte de ett dugg .. prövade en ansikts kräm som vart åter fuktande hos becka innan idag, de hjälpte heller inte..

mamma sa innan att hon ställt fram en annan kräm på toaletten, får pröva den när jag kommer hem sen. usch, är man smart så är man!

läs o njut av mitt trams :)
pusss

sitter barnvakt nu, till två sovande fina barn =)
kollar på

you live

.. and you die!

det var inte igår jag skrev precis, har inte haft tomrummen, problemen eller orken till att skriva. jag har inget att skriva, ingenting som skulle verka vara intressant?

jag mår jätte bra, allvarligt. jag kan äta, jag kan vara mig själv, jag tycker att allt känns underbart.

jag har världens finaste pojkvän, som jag tyvärr lämnade i hässleholm i söndags, för han skulle ta tåget till stockholm, han skulle hälsa på sin mamma. visst är det roligt för honom, men tråkigt för mig?

tyvärr har jag hunnit "krocka" två gånger, på mina två veckor med körkort. backat in, o kört in. de händer säkert även den bästa, men att de sedan är pappas bil, känns inte alls bra.

känns också mindre bra att på två veckor ska jag på något vänster fixa fram 3500 kr, det är vad självrisken kommer att kosta, väldigt tråkigt. men de är mitt fel, mina brister, jag som får fixa det.

börjar även i skolan på måndag, vilket känns bra. har faktiskt saknat det, men ändå inte. men det kommer nog bli bra, lite tråkigt med så långa dagar bara, men snart är de studenten som gäller, o de är jag taggad till, till tusen alltså !!!! =D

just nu sitter jag hos becka, min finaste becka, i världen :) som jag älskar den tjejen. vi ska kolla på film med ewelina o tobias också, ofc! kommer bli nice.

pusspuss

man lever bara en gång

.. så passa på =D

har inte mycket att skriva alls, faktiskt. mer än att jag har världens finaste pojk :) o han är min bara min!

sjuk är jag också, min hals gör så förbannat ont!! jag kan inte svälja o de känns som de är en golfboll som sitter i vägen. fick iallafall ringa helt själv till läkarstationen idag :) fick en tid, halv sex. bättre sent än aldrig?

igår var jag även o hälsade på en liten prinsessa, på hennes fjärde födelsedag. det kändes bra att träffa henne, goa unge! fick även en hel del skit diskuterat med min kusin, vilket kändes hur bra som helst. de var verkligen längesedan.


skulle sovit hos mitt hjärta nu inatt egentligen, men sov hemma. tur var kanske de, så dåligt som jag har sovit i natt o så mycket jag har dreglat :o !!! har allvarligt inte haft såhär ont i halsen innan, eftersom jag opererade bort mina mandlar vid tre års ålder, så har jag inte haft dem problemen med halsen sen dess.

men nu, ett par år senare, får även jag känna på hur de känns. får väl se till o bli riktigt pigg tills nästa måndag, då är de ju dags att träffa alla småbarnen o hoppa massor av hopptorn =DDD !!!!

nix, nu ska jag ner o tvinga mig ner ett glas vatten :o !!!!!

pusss.

nu är sista biten på plats

.. körkort, done!

går inte att beskriva känslan faktiskt, känns mest som om jag drömmer :) men underbart är det iallafall. tack alla som trodde på mig, o kirrat gjorde jag!!

ligger just nu ensam i min säng, de är tomt :( har ju sovit med min fining hela helgen. men får ta igen det imorn, med pussar o kramar!!

fy satan, vad jag är lycklig! jag på så jävla bra humör. kortfattat inlägg !!! :DDD

det är magiskt

.. att få dig att le.

haft en mysig dag, blir en mysig dag imorgon också! jag hoppas på de bästa, alltså ;)

mys

.. hos min beckutt, ofc!

måste säga att de brukar inte vara kvällar som blir så lyckade, som går kvällen alltså! det var helt otroligt, jag vill verkligen göra om det. det gjorde vi bra, tjejer!

jag mår bra nu, jag mår sjukt bra. jag vill alltid må såhär bra, det finns inget annat att säga alltså. jag har ingenting att klaga på i detta inlägg, faktiskt. mest att jag är bakfull, men det förtjänar man idag!

gör mer än gärna om gårdagen, flera flera gånger! allt var lyckat igår, förutom kläderna o skit, men de löste vi allt! kunde ju inte bli bättre.

idag har jag o veronica färgat håret, o rebecka följde med oss! jag la lite lila/svart som en bananslinga i håret, o resultatet blev nice. känns lite ovant bara, men man vänjer väl sig?

på bilder ser det mest svart/brunt ut, lite svårt att få en bra bild på det då. men det fixar väl sig, haha. någon gång ser ni väl mig irl, who knows?

måste säga åter igen - riktigt lyckad gårkväll, o jag äääälskar det!

håll mig hårt

... eller släpp mig helt!

visst är det så, att alla måste gå vidare någon gång? frågan är om min hjärna och mitt hjärta är starkt nog till att göra det. jag är en känslig människa, fast folk inte tror det om mig. jag är ingen vante, man kan göra hur som helst med, det går inte!

när jag är ensam finner jag alla de tankar jag aldrig borde tänka längre! jag borde kommit över dem, för längesedan! det är nog inte så, det är nog inte så lätt som man tror det är. i min ensamhet växer saknaden, längtan, hatet, oron, tvivlen och bitterheten till ett hav av tankar, tankar jag inte borde tänka.

jag är rädd för ensamheten, och jag vill inte fastna i den. det verkar mer som om min hjärna sakta tas över, tas över av det jag fruktar som mest. jag orkar inte, jag vill heller inte.

om ändå folk någonsin förstod, om ändå någon annan i världen, mer än jag, kände exakt samma som jag. det där med tid, finns inte plats i mitt huvud, det är bara tankar kring livet som svävar runt där inuti mig och så ska det inte vara.

tid är det ända man har i livet, tid, tid, tid.
men ändå har man inte tid, till saker man mest av allt i världen har
tid åt. men inte fan för man tänker så, inget blir som man vill.

om man skulle vända på hjärnan, så den skakas om ett par varv, skulle dessa hemska tankar försvinna, eller skulle dem bli fler?

- så många frågor utan svar, hur mår du, vad gör du, mår du bra?!
.. usch, & äsch .. trams, allting, men såhär är sanningen, tyvär!


ta min hand, visa mig vägen till ett finare ställe. jag vill inte välja livets väg, där det inte finns nån mening.

jag vill gå en väg till ett bättre ställe än detta, där inte skitsnack existerar och där det inte finns människor utan känslor! jag vill bara att allt ska lösa sig.

utan mening, utan mål och utan drömmar - står jag ensam kvar.. jag hatar allt, och jag önskar allt vore på ett annat sätt.

ta mig till paradiset, lågt i från jorden och dess patetiska påhitt!

losing you ..

.. time to say!

åter igen uppdaterar jag idag, med ett trasigt hjärta! jag sitter egentligen och funderar kring allting, fast jag kommer inte fram till något vettigt. de ända jag vet är att jag har ett trasigt hjärta, som stampas på, men de tål jag. eller?

det finns verkligen ingenting som är svårare i livet att hantera, än känslor. varför ska allting vara så jävla invecklat? idag är en sån dag, där jag vill gräva ner mig i mitt mysiga täcke, kolla på film, o låta min mun smaka på salta tårar.

men jag ska fan inte låta detta gå ut över mina vänner, absolut inte. detta är mitt eget fel, det är mitt fel att jag mår som jag gör. mår som jag förtjänar, helt enkelt. det är ingen annan som kan ändra på detta, mer än jag.

men jag har försökt, fast jag borde ge det mer tid, verkligen. men är det tiden som avgör hur det blir sen, eller är det beteendet? ne, jag vet fan inte. jag ska iallafall ta reda på det, på något sätt.

hade hoppats på att helgen skulle vara din o min, men de kan jag ju glömma. jag får väl dränka sorgen i spriten. usch, ne fyfan. alkohol ska jag inte röra mer utav, ska sluta med sådant, de gör bara alla besvär tjugotusen gånger värre.

ta tag i kragen, lyfta upp sig själv .. ja, de är så jag borde göra. men hur ska jag orka, jag är inte så stark längre. jag är en obetydlig människa, en liten människa på denna stora jorden. "stor i orden, men liten på jorden"

vem fan skulle orka lägga ner tid o ork, på något som inte ens inte är betydelsefullt? du fick mig att känna mig speciell, verkligen .. men jag förtjänar detta, av min egen orsak, det är mitt fel.

jag minns allt, o ska alltid minnas det..

keep you much longer

.. jag är rädd!

jag vill inte att de ska vara såhär, men vad har jag och säga till om egentligen? fast jag önskar att du skulle lyssnat. jag vill bara ditt bästa, o om detta är det som får dig att må bra, så okej! eftersom det är du som förtjänar det bästa, absolut.

önskar bara att du ville ta tag i allt, tillsammans med mig. så jag kanske jag skulle bli en del av det som togs tag i? men ibland kan mina förhoppningar vara så stora, att de alls inte går att genomföra.

men jag ska iallafall ta tag i körkortet nu, sen får jag väl se hur allt blir efter det. jag ska fixa det, så är de bara!

nu orkar jag inte skriva mer, för jag har inte mycket mer att säga, mer än att jag vill att allt ska bli bra!

becka, min finaste <3

längtan

.. efter dig är stor!

fan så misslyckad man känner sig efter att en gång kuggat på körkortet, alltså. det känns som man vill skita i stort sett allting! det känns inte som de finns någon mening med någonting, arh.

men jag ska på att igen, nya tag, ett nytt försök. förhoppningsvis klarar jag det då, men vem vet. jag måste ju iallafall köpa mig en volvo nu, det är ju rätt logiskt.

jag är trött, ensam, gnällig och har en "tyck synd" om mig dag idag. fast egentligen vore de tråkigt om du skulle brytt dig, för du läser inte ändå ..

du är det vackraste jag vet, drömmar om dig, gör mig så het ..
kanske är det en bit ur en låt, som stämmer en hel del? jag är mest nyfiken på vad som kommer att hända i framtiden, om det är så här det ska sluta? som en meningslös jävla idiot utan körkort, utan jobb, ingen framtid?

fan, att man inte tog tag i livet tidigare och påverkade sina betyg bättre, när de väl gick. det är rätt hopplöst, och att man sen valde fel linje på det? jag ska ju bli piercare, absolut. inte ska jag göra hemsidor åt svettiga gubbar?

nejnejnejnej, felfelfelfel.

kändes också bra idag, när en släkting skrev till mig på facebook. underligt nog kändes det bra, och visst kommer många minnen upp. men men, när inget är som det borde, får de ju vara som det är?

ingenting är lätt, när det är svårt. jag älskar att skriva, det är sanslöst. men ibland har jag inte mycket att skriva, vissa tankar kan inte publiceras på internet, då alla kan se det.

visst vill jag skriva om det, men det kanske är bäst att hålla det för sig själv. vill inte nämna namn, vill inte få någon emot mig osv ..

tycker att det kan bli måndag nu, på en gång. för jag längtar, otroligt.

puss!

i found some one ..

.. som jag verkligen tycker om att vara med!

många gånger undrar jag varför ingenting är som på film, för fyfan så lätt allt hade varit isåfall. ibland undrar jag också varför världen är så orättvis? varför allt som sägs och görs, egentligen görs o sägs?

ni fattar säkert inte hur jag menar. men jag är ändan sen barnsben, bedragen, blivit gått bakom ryggen, i så mååånga år.

allt började väl när jag var tre år, tre år fyllda, de ända tre år av kärlek o glädje jag fick utav "mitt allt"

man ska alltid se upp till "sitt allt" man ska alltid ha "sitt allt" som förebild. men den förebilden jag fick efter tre års ålder, var bara en hemskt mardröm. trodde aldrig jag skulle må dåligt över de, eller tänka på det. men när man ser hur alla "andras allt" bryr sig, så känns det.

visst är det väl fel av mig i många tillfällen också, men oftast är allt pågrundutav "honom", "han" som förstörde "mitt allt" för mig. allt har rasat egentligen, de har det. och de är inte mitt fel, verkligen inte!

inte vart det jag som svek, och inte vart de jag som glömde bort mig själv och tänkte på annat? det var du, du som skulle vara den ända människan i världen som egentligen älskar mig. men nej, så är det inte ..

istället har jag en annan man i mitt liv, vars annat folk oftast inte berättar saker för, eller säger någonting om. men det gör jag, jag är så stolt över att ha honom. att han finns hos mig, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund - i exakt hela mitt liv.

visst kände jag många gånger som barn, att han svek mig. men nej, så vart de inte. jag har aldrig fått reda på sanningen egentligen, jag har aldrig vågat fråga. minns bara dagen du stack, de minns jag så väl ..

för er som inte förstår, har jag tillängnat detta inlägg åt min mamma och min pappa. "honom" som det står så ont om, är en människa vars namn jag inte vill nämna. för han har visst ställt upp för mig, funnits för mig och varit helt underbar egentligen.

men det var år sedan, det vart då rakt inte igår precis. men jag har lärt mig att leva med detta, de har jag ..

men sanningen ska väl också fram någon gång? varför blev allt som det blev, det tänker jag ofta på. kanske skulle de känts lättare med en förklaring kring allt?

är glad över att "mannen i mitt liv" - pappa, alltid är där för mig. att han alltid finns, även om han är långt i från mig. det räcker gott och väl med dem telefon samtalen som jag fick varje dag, som fick mig att känna mig stark. idag är de inte lika ofta jag får de telefonsamtalen, känner mig mest i vägen om jag ringer o stör.

kanske stör jag inte, men tänk om? kanske har han inte tid att lyssna? kanske vill han inte prata just då? jag vet inte faktiskt.

det ända jag är riktigt säker på, det är att jag älskar "mannen i mitt liv" överallt annat. medans jag visst älskar "henne" "mitt allt" oändligt. men ingenting är som förut, de är ingenting i mitt liv längre .. men jag önskar så många gånger, att allt skulle fått en förklaring, en lösning och ett ärligt svar ..

mamma, pappa - jag älskar er.

memories

och just nu är allt i livet jobbigt, allt. jag har gjort ett misstag, som jag sedan kommer få stå till svars för själv, de vet jag om. jag ångrar det, jag gör verkligen det.

förstår om jag förstört allting nu, eftersom jag gjort fel. jag misstänker att du inte vill se åt mig igen, eftersom jag inte förtjänar det. jag hoppades på att jag skulle hantera detta på annat sätt, men icke sa nicke!

jag vill spola tillbaka tiden ett tag, nån vecka bara, för att kunna rätta till fel stegen jag gjorde. eller ja, torsdagen o fredagen kunde vi spolat över? för då skulle jag inte känt mig så jävla värdelös som jag gör i nu läget.

varför ska ALLT påverka mig? önskar jag tog allt lika bra som min pappa. han är en underbar människa som tar allt på ett bra sätt, han förstår, och han bryr sig, och det vill jag tacka han för, oehört!

kanske borde jag lyssna på han som är positiv till detta? eller kanske jag borde lyssna på mig själv? negativa alexandra? nej, fyfan ..

tror hans ord för kvällen har fått hjälpa mig en bra bit på vägen, även om det var över via msn, betydde det mycket att få läsa. kan ju inte säga höra, för det gjorde jag ju inte.

mestadels trött o seg i huvudet, efter torsdagens fail! allt hade varit lättare att hantera nu, om jag inte haft dem problemen på halsen också!

hatar detta, hatar dåliga dagar, hatar negativa alexandra. men fuck, this is me.

innan vart jag hans favorit, han älskade mig så högt så de fanns inte ens berg som nådde till den nivån. inte ens mounteveres.



visst, han har vuxit. men det känns som fan hos mig att han har blivit stor. när jag ser han i ögonen rusar minnerna förbi, om barnsben som sprang på gräset, och minnerna om vem som cyklade fortast utanför mormors.

och att se han i ögonen, gör ont. för det är samma ögon som för så många år sedan! men i en större kropp. vilket får mig att känna mig mindre, svagare o obetydlig.

när han alltid var liten och gullig, som kom in för att kramas, men istället fick han en bok kastad i huvudet. allt känns så konstigt, att åren har gått så fort.

att han inte ens är den lilla lucas, som vart min favorit, o jag vart hans, det tar på mig. det är jobbigt att hålla huvudet högt i hans närhet. jag skulle ju vara förebilden för honom? föralltid? aight?

istället har det blivigt fel, jag har visat han fel i livet. de handlar om få dagar, jag kanske inte fanns på rätt sätt, som gjort allt fel.

det är mitt fel att ingenting är som då. inte ens kan jag berätta hemlisar under en filt tillsammans med mitt egna kött o blod längre, ingenting är som då.

fast vi lovade varandra, att alltid vara där för varandra, då ingen skulle få skilja oss åt ... här ligger jag i dag, i min säng med tankarna kring lilltiden o hoppas på att han minns iallafall ..


som ni förstår, handlar det om lucas sorrela, min lillebror, <3

misslyckad.

.. ellinore, alexandra, sorrela, gerdin!

förlåt allihop, ni som hoppades på mig, men tack för ni trodde på mig! förlåt för att jag gjorde er besvikna, jag kan inte beskriva känslan hur det känns att må såhär.

jag ska fixa det, tillslut. men just nu är det ända som gäller att komma på andra tankar. jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förlåt, förlåt.

drömmer jag?

.. knip mig hårt.

vaknade för en stund sedan, o försökte somna om, men det går inte. jag är pigg som attans! jag visste väl att jag skulle upp tidigt idag, men jag hade ställt klockan på sju, inte fyra!

antagligen är min kropp taggad o laddad inför halk körningen jag har idag, klockan tio. men tiden får fördrivas bäst fan den vill tills dess, jag hade tänkt plugga lite iallafall, o duscha.

kanske skulle jag ringt barnmorskan idag också, ihopp om att hon har svar på mina frågor. men jag orkar nog inte det, nej.

kanske ska jag börja sätta ihop min tatuering? min rygg tavla, min fin fina :) eller ska jag först göra klart mina körsbär? o jisses, nu blev de ett svårt val! fast körkortet ska väl fixas först o främst, sen ska man spara pengarna som behövs till både ryggen o körsbären. kanske väntar jag tills jag har jobb, o en framtidsplan?

just nu går jag runt o fattar ingenting, men de hör väl till min vardag egentligen. dem säger det iallafall.

är jag nervös? nej, inte ett jävla dugg. varför det vet jag inte, de kommer kanske sen? men just nu är jag egentligen bara glad, eftersom min pappa ringde mig igår. kändes underbart att höra hans röst, verkligen. vi pratade om de mesta, men framförallt körkortet då.

jisses, vilka disskutioner det är kring det där förbannade körkortet, men det blir väl säkert bra. jag är taggad nu iallafall, så jag hoppas de går bra :)

körkort till nästa vecka, är mitt mål! :) kirrar jag det, får jag ge mig själv ett plus i kanten, how knows? kirrar jag inte det, är de väl bara att gå på att igen? fast jag kommer ge upp allting då, men jag är nästan säker på att jag kommer faila, men vi får väl se ..

nu ska jag invänta mammas väckarklocka, så jag också kan gå ner o kanske ta en kopp kaffe med henne? inte varje dag vi är ensamma, fast jag dricker inte ens kaffe egentligen, så de lät jävulskt dumt! men får kanske bita ihop o ta en kopp, för att framföra en disskution, lite lättare? hur skulle de sett ut om jag satt o drack saft, o hon kaffe?

... vilken "vuxen" konversation vi hade fört då? ne, eller spelar de kanske ingen roll? usch, jag har inte en aning.

hörde gott o väl hennes alarm nu, så nu pyser jag :)
puss!

nervöst.

.. eller egentligen inte?

jag vet inte om jag är nervös inför körkortet, eller om jag tar de lugnt? kanske är de onormalt att inte vara nervös? men jag kan inte jämnföra något annat med så jag känner inför det. jag tyckte jag vart nervös när jag skulle opereras, eftersom jag betedde mig som jag gjorde, alltså är jag kanske inte nervös inför det här? eller ja, inte lika mycket iallafall?

har nyss pluggat, och de går mig på nerverna. så jag fick ta mig en pause och sätta mig här och skriva lite grann. kanske är det ett bra system? vad fan vet jag? jag har aldrig pluggat? verkligen inte såhär länge, mycket och varit så insatt i det. det känns rätt sjukt. trodde aldrig dagen skulle komma då jag skulle ta körkort, aarh.

menmen, jag har alltid legat efter i de mesta, även i denna situationen gör jag det. men jag kommer fixa det, jag tror det alltså. men varför hoppas för mycket? eller är det bättre att hoppas mer på sig själv, än att säga till sig själv att jag absolut inte fixar det? hm, vad vet jag?

förhoppningsvis klarar min hjärna av att fixa detta, men den är mest överbelastad med annat skit som skulle varit underbart om jag kunde knyckla ihop o slänga iväg, sedan ta i tu med dem problemen.

haha, drömma kan man ju. det är ju nästan skratt retande. jag inväntar nu min extremt smarta lillasyster, som är till underbart stor hjälp när jag pluggar. trots att hon bara är tolv år, helt sanslöst. måste även tillägga att jag faktiskt älskar henne, trots jag aldrig visar det för henne, förutom de gånger jag behöver något?

fel betende, ja! men sån är jag, jag älskar antagligen henne för högt, för att själv inse de varje dag. men egentligen borde hon varje dag får höra hur mycket hon betyder för mig!

ewelina & rebecka - tack, tack för att ni är ni! tack för att ni alltid finns vid min sida, tack för ni bryr er, tack för att ni är mina vänner. tack för att jag få spendera varje dag av mitt liv, tillsammans med er, lovely! känns bra att jag har er, bra som fan faktiskt.

ett överlångt inlägg, om mest bara trams. men huvudet behövs tömmas i bland, o det fixar mina fingertoppar så sjukt bra!

puss!

ser du stjärnan i de blå?

.. ja, den lyser för oss två!

idag har jag insett hur komplicerat allting kan bli, hur svårt allting kan vara att handskas med. sure, livet är hårt, de vet vi alla om? men att ställa sig imellan två människor som jag verkligen tycker bra om, är sjukt svårt. men fick göra mitt val, o hoppas han, du, den, det skulle förstå. visst förstod han, det finns inget bättre än att bli förstådd.

jag är verkligen en människa som inte är lätt att ha med att göra, sådan är jag & det har du insett, vilket känns underbart! det känns ännu bättre att ha fått mina känslor mer besvarade än vanligt! jag mår verkligen skit, men samtidigt underbart. fan, vilken lustig känsla, men de känns ändå härligt ..

visst, jag har gjort ett val, o jag står för det. när jag har mitt körkort, tar jag både dig o mig ifrån allting som någonsin kallats "hemskt", "dåligt" osv, ja, ni förstår?

kanske är jag inte världens finaste människa, men jag tycker om dig, verkligen. och det kommer från hjärtat! sen finns det inte mer att säga om denna dagen..


hel sjuk dag, o visst har jag gjort fel, men jag ångrar ingenting en sekund..
allt jag vill är att mina föräldrar ska lita på mig, oavsett vad! tyvärr gör dem inte alltid det, oavsett om sanningen kommer fram? jag förstår inte vad för fel jag alltid lyckas ställa till med.

om mamma någonsin skulle kunnat förstå, så skulle allt kännas lättare. sen att pappa är 111 mil ifrån mig, 20 timmars bil färd, långt i från mig. oj, jag fick en betydelse i detta inlägg, jisses.

mest trött på att alltid göra fel för någon, oavsett hur jag än gör, alltid blir någon besviken, visst, kanske jag inte räcker till för den jag är? men någon annan än mig själv, kan jag tyvärr inte bli, även ifall jag skulle velat i vissa lägen.

this is me, here i am!