blogkeen

alexandragerdin.

tisdag 10 maj 2011

blod är tjockare än vatten

... så sant som de är sagt!


ordet jag, är världens mest egoistiska ord. men i själva verket är det de ordet jag använder mig mest av när jag bloggar! allt handlar om mig, hur dåligt jag mår, eller hur bra jag mår, eller hur lycklig jag är, eller vad jag har gjort för något?

men någon annan än mig kan jag inte skriva om, jag kan inte berätta andras känslor, om de är glada, arga eller ledsna? jag är ingen tankeläsare, även hur mycket jag än hade velat, så är jag det inte!

ganska så synd, eftersom jag skulle vilja veta vad folk tänker o tycker, eftersom ingen säger något, ingen berättar saker längre? vad vet jag, vart jag står i folks liv, om ingen talar om det för mig?

men en sak fick mig att fundera idag, ja, åter mig, jag.. det som egentligen betyder mest, får man inte uppleva så ofta som man borde göra! jag måste också erkänna att en dag kommer jag tacka mig pappa, för en perfekt byteshandel. avbokad tattoo tid = linser! jag behöver linser, inte behöver jag en tattoo?

det kommer till den dagen då jag kan klottra ner mig själv som jag vill, när min plånbok känner för det. självklart finns ju alla mina idér kvar, gällande klottret, de försvinner ju inte precis?

jag är en usel människa egentligen, jag ser inte vad jag har, fast jag har allt framför mina ögon egentligen. jag måste bara öppna dem lite mera, kanske hjälper de med nya linser? äsch, skämt o sido.. men aa, ni fattar?

vill bara påminna alla att man är vacker som man är, egentligen. såvidare någon hittar det fina du har inom dig!

jag har sagt de så många gånger förut, o jag säger det igen: man vet inte vad man har, förens man har förlorat det! det är så sant, som de är sagt. jag måste ta vara på det jag har, inte på det som komma skall.. det får jag ta tag i då!

egentligen finner jag ingen mening i att skriva detta inlägget, för de vart ändå ingen mening med det? o jag vet inte vad jag menar med det jag skriver just nu, mer än att jag måste ta vara på det jag har, innan det är för sent!

ett stort tack till min pojkvän, pappa, farmor, farfar o vänner som alltid finns där, i alla väder!

puss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar