...i can't let you go!
ligger ner bäddad i sängen efter ännu en arbets dag, även gjort pannkakor till hela familjen idag. imorgon är jag ledig, skönt! sen jobbar jag på torsdag, sen ledig. o på måndag är de dags för de där satans helvetet igen!
känner mig yr, illamående o snurrig. på detta har jag en sjuhelvetes huvudvärk också, fryser gör jag o ont i ryggen har jag. allt på samma gång, givetvis.
än så länge behålls maten i magen, de är skönt (dock skulle jag behövt göra mig av med de mesta) men så kan jag inte se de nu, eftersom jag är nervös så är de framsteg iallafall.
jag hoppas verkligen de gör de rätt o bra denna gången! tredje gången gillt, alla goda ting är tre? haha, vilket sammanträffande dådå?
igår efter jobbet avnjöt jag en stund hos min pappa, med pernilla. så skönt att få träffa honom eller ja, dem ska jag faktiskt säga!
men mest av allt har jag ångerst, lever vare dag i en ständig ångerfull stämning.
har aldrig älskat en människa så högt, som jag älskar min pappa! han är så otroligt fin o bra på alla sätt. tänker alltid tillbaka på när jag hela tiden var hans favorit, när vi hittade på saker o jag var han allt.
jag ångrar mig så innerligt, att det på något vis bara försvann. känner varje dag, varje sekund i mitt liv, att allt är mitt fel. han är mitt allt, min favorit, min förebild. han har gett mig sådan kärlek och omtanke i alla år, men jag har ingenting att ge tillbaka.
inga pengar, ingenting. låter han betala o betala, jag känner mig så falsk. så äcklig, äcklad av mig själv.. att jag ingenting kan göra o att allt är för sent.
jag är äcklig o jag har sumpat allting! jag hatar att leva i en jävla bubbla, där ingenting blir bättre. allt bli bara sämre, jag trodde livet skulle bli såå lättare när jag fyllt 18..
men jag känner mig bara mer o mer som ett barn, som inget kan o jag är så värdelös.. allt som växer i mig väg, trampar jag ner igen.
o allt är mitt eget fel, ingen annans..
men ovan på allt de här som är så hemskt imellan åt, så har jag min ted! vad vore jag utan honom o hur i hela världen klarade jag mig innan jag träffade honom?! jag faller utan honom. han är verkligen rätt för mig, jag har gjort rätt i att välja honom, att leva mitt liv tillsammans med. han är så fin o underbar på alla tänk bara sätt, han finns alltid där för mig!
jag har inte bara hittat mitt livs kärlek, utan även min bästa vän! där de går att prata om saker, allt går att säga o veta att de stannar mellan han och mig. skönt! också skönt att få känna sig älskad, behövd o veta att jag är någons allt. de är en magisk känsla, som jag aldrig någonsin vill vara utan igen.
jag älskar dig, och kan inte beskriva det i ord eller meningar, heller inte finns de tid och utrymme till att försöla beskriva det, man måste uppleva honom! kan göra en slutsats iallafall; perfektion! ted windeborn, stavas perfektion! <3
puss o kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar